Med kring 75 tecken per replik

Översättning är en svårare konst än man kunde tro. Översättare borde få specialisera sig. Därför är all världens kompetenscenter för översättning och upphandling av översättningar något jag ställer mig extremt tveksamt till. Jag har helt enkelt sett för mycket dåliga översättningar från upphandlade byråer. Efter att man skickat dem tillbaka två gånger har man inte tid att göra annat än tvinga nån språkkunnig kollega eller bekant att förhindra den värsta katastrofen. MTV3:s beslut att börja anlita en internationell översättningsfirma har väckt ont blod. Om kvaliteten kan jag inte uttala mig, men en viss oro infinner sig nog.

Tv-textning är något man ofta aktivt lägger märke till när den inte fungerar bra eller om översättningen är dålig. För språkkunskaperna i vårt land har det varit en mycket god sak att man inte dubbar tv-program utan textar dem. Det är ett bra sätt att lära sig språk; både genom att man kan öva det textade om man begriper det talade och genom att man kan stärka det talade om man är förmögen att följa texten.

Tv-översättarna har redan länge sysslat med den sortens begränsade utrymme för att uttrycka sig i skrift som vi numera alla möter: bara en viss begränsad mängd tecken för att säga en sak. Översättare är dessutom mer bunda av förlagans innehåll, formuleringar och stil. En god översättare alltså.

Dessutom har textningen kommit till under den tiden då det normaliserade skriftspråket var närmast allenarådande. Språkvård har i synnerhet inom finlandssvenska medier varit en hederssak och detta inkluderar även översättningar. Att vårda ett litet minoritetsspråk som finlandssvenskan i den gemensamma offentligheten, i media, är givetvis viktigt för att stöda språket och begripligheten mellan olika regioner och i förhållandet till svenskan i Sverige. Överallt hotar slarviga, hastiga översättningar och formuleringar i mediavärldens snabba tempo, som riskerar göra språket svårfattligt eller alldeles för inexakt.


Samtidigt har en stor del av tv-publikens inställning till skriven text och skrivet språk med säkerhet förändrats drastiskt under de senaste åren. I dag har muntlig kommunikation plötsligt blivit skriven och texternas signaler förändrats. Stilnivåerna mellan talspråk och högsvenska är en glidande skala också i skrift, där man ibland söker den lägsta möjliga gemensamma nivån för fungerande kommunikation. Det skrivna språket har blivit otroligt flexibelt. I dag är det inte bara författare och professionella ordbrukare som vänder och vrider och leker med ord till vardags och i öppen eller halvoffentlig kommunikation.


Toleransen för variationer i språket har nog blivit större. Också i finskt nyhetsspråk tycker jag man kan notera en sänkning i stilnivån, eller egentligen en större bredd av språkbruk. Trycket att förenkla och modernisera det finska standardspråket uppfattar jag också som hårt.

Det jag egentligen funderar över just nu är hur mycket talspråklighet tv-översättningar borde innehålla. Som ju då i 99 fall av 100 återger talat språk, en genre som vuxit sig stark i skrift på senare år. Vilken är tv-textningens stilpalett i dag och vore till exempel den rätt tunna och trängda finlandssvenskan gynnad av en större tolerans och mer rikedom av talspråkliga uttryck och stilar? Uppfattar kanske dagens yngre människor standardspråk som stelt i ett sådant, uppenbart talspråkligt, sammanhang? Å andra sidan uppfattar jag själv text som är väldigt talspråkligt skriven som svår och långsam att läsa, i synnerhet om det gäller en främmande dialekt. Behövs alltså ett nytt standardtalskrivspråk? Har det redan fötts på Facebook?