Långsiktigt bevarande med öppen källkod

Denna vecka var jag med på en oerhört inspirerande mötesdag i S:t Michel. I staden har man redan länge mycket medvetet drivit på att utveckla kompetenser kring digitalisering och digitalteknik. Det är inte en slump att Nationalbibliotekets digitaliseringsverksamhet finns där, eller Näringslivets centralarkiv ELKA, som har gott kunnande på området. Vid yrkeshögskolan i staden har man också länge sysslat med digitalisering av ljud och bild. Bland andra många privatarkiv men också företag använder sig av deras tjänster.

På statligt håll har man redan ett antal år planerat nationellt långsiktigt bevarande. Både alla myndigheter och inte minst kulturarvsinstitutioner kommer att behöva dylika tjänster. Webbsidor, e-post och elektronisk ärendehantering skapar ett hårt tryck på trovärdigt, centraliserat och professionellt långsiktigt digitalt bevarande för myndigheter. Vi har dessutom Nationella webbarkivet, Nationella audiovisuella arkivet och en växande material av typen 3D-modeller och ritningar som gjorts i forsknings- eller planeringssyfte vid olika offentliga institutioner, förutom allt det som digitaliseras vid arkiv, museer och bibliotek. Det är enorma summor det handlar om.

Det finns ändå en ansenlig mängd digitala material som inte åtminstone på väldigt länge kommer att direkt platsa in i det statliga systemet. Från Arkivverkets sida satsar man nu äntligen på att utveckla it-tjänster också för privatarkivsektorn. Det görs inte bara för att stöda denna sektor, utan också för att garantera tillgängligheten till deras information. Tyvärr ser fokus ut att ligga på katalogerna, snarare än på det digitala material som förr eller senare kommer att hamna i famnen på de mindre arkiven, som kommer att utgöra en kolossal utmaning. Man har i själva verket explicit lämnat digitala material utanför utvecklingsprojektet. För myndigheter har man utvecklat ett system för arkivering av elektroniska material (VAPA). Gott och väl så, man måste ju börja med det viktigaste. Inom NDB-projektet tänker man sig att kulturarvsorganisationer ska kunna överföra material till det nationella systemet för långsiktigt bevarande. De största kulturarvsorganisationerna har enorma mängder material och komplexa krav på bevarandet.

Det är därför mycket välkommet och roligt att man nu i S:t Michel har trummat ihop ett projekt för att kunna erbjuda tjänster också åt mindre och mer udda aktörer, och hjälpa dem att få in sina material in i ordentliga system. Öppen källkod gör det möjligt att förutsäga och planera långsiktigt digitalt bevarande både tekniskt och kostnadsmässigt, sade Osmo Palonen, som leder projektet.  Är man beroende av kommersiella aktörer är nämligen bägge delarna rätt svåra att kontrollera. I praktiken ofta omöjliga, har det visat sig. Lyckligtvis finns det mycket öppen och ofta även gratis mjukvara att välja mellan. I S:t Michel har man redan plöjt igenom och testat en hel del alternativ, och arbetet går vidare. Genom samarbete med andra aktörer på olika håll i världen kan man lära sig av varandra och tillsammans utveckla tekniken.  Givetvis sker planeringen också i nära samarbete med Arkivverket och det nationella LDB-projektet.

Brages Pressarkiv, med sitt arkiv Presstanda, kommer också att delta i OSA-projektet, som det nya Open Source Archive-projektet kallas. En viktig grej för oss kommer att vara att fundera igenom och utveckla processer kring själva arkiveringen. Det finns många frågor om hur det hela ska gå till som måste utredas, beslutas och dokumenteras. Om någon är intresserad av ämnet i allmänhet, kan man läsa om det exempelvis på Library of Congress sidor. Eller ta kontakt med mig.