Nyanser av grått: den vetenskapliga presentationen

Powerpoint eller motsvarande presentationer är en svår och allmänt underskattad genre, allra mest på grund av att den ofta används så dåligt. Jag har sett rysande exempel av folk som borde vara proffs inom it och kommunikation.

En bra presentation kräver mycket arbete, räkna med minst en arbetsdag för en 20 minuters presentation om du börjar från scratch. Det är också värt att satsa tid på att skaffa fram bilder. Då ska man vara mån om att se till att man inte bryter mot upphovsrätter. Det lönar sig att använda material ur Wikimedia eller andra källor som tydligt angett rätten att återanvända bilder genom till exempel Creative Commons-licensering. Också på t ex Flickr är det möjligt att hitta bilder som upphovsmannen explicit ger lov att återanvända genom CC-licens eller på annat sätt. Arkiv och muséer strävar till att ge material som tillhört kulturell allmänning status som sådan även som digitaliserat (Public Domain). Ange bildkällor i alla fall, det är juste citat-etikett att ge den som skapat eller digitaliserat en bild synlighet.

En orsak varför noggrannhet i detta avseende är bra är dessutom att man absolut ska lägga upp sina presentationer på webben. Helst gör man det i sin egen institutions publikationsarkiv eller på sin webbsida eller dylikt, där man själv lätt sedan har dem samlade och i tryggt förvar. Dessutom kan folk hänvisa till dem vid behov. Om man saknar möjlighet att ladda upp presentationer på en institutionell plattform, finns det fullgoda alternativ gratis på webben (t ex SlideShare).

När man gör en presentation finns olika tekniska möjligheter. Förutom program att använda på den egna datorn (av typen PowerPoint, OpenOffice eller LibreOffice Impress) kan man använda andra program som finns ute i på webben som erbjuds gratis (Google, Prezi). Tänk på att ha tillräckligt mycket information på första sidan, för det är kanske all information en läsare får om presentationen: vem, när och var (kontext) är allt sådant som måste finnas utskrivet. Gärna också affiliation och kontaktuppgifter, åtminstone en webbadress.

Det är väl värt att lära sig programmen ordentligt och att sätta tid på att pröva sig fram. Man bör noga tänka igenom innehållet så att det blir möjligast enhetligt. Framför allt skall datorpresentationen stöda den muntliga presentationen, men den ska också vara informativ för sig.

Tänk på att ha en bra balans mellan text och bild. Texten skall vara tillräckligt stor (absolut minst 24 punkter, helst rejält större) och man får inte ha för mycket text på en plansch. Fyra till absolut högst sju punkter burkar anses lämpligt. Ibland kanske bara en mening räcker på en plansch. Eller bara ett ord. Trots att folk blir allt bättre på multitasking, är det distraherande med stora textblock som lockar till innantilläsning som gör att man slutar lyssna.

Vid behov kan man tillägga nödvändiga citat inför uppladdning, vilket man då ska notera på planschen. För mycket text eller för många franska streck på en sida gör att publiken distraheras: följer du alltför slaviskt en nedskriven text blir det tråkigt, men avviker du från den digra texten på väggen blir publiken (åtminstone jag personligen) nervös och oroar sig för att du tappar tråden eller glömmer något viktigt.

Du måste lita på att du själv och ditt berättande är tillräckligt intressant. Tala fritt, men följ strukturen på planscherna eller i flashfilen. Fundera över om det är bättre att ta fram texten på respektive plansch an efter eller på en gång. Själv gillar jag bättre det första för att hålla fokus, men det finns olika skolor här. Andra kan tycka illa om det. Distraheras åhörarna av att läsa ett begrepp de inte är bekanta med på väggen innan du hunnit ända till saken? Är det bättre att folk slipper avbryta dig med frågor eftersom de ser att du snart kommer till just den sak de själva associerat till? Vad känns bäst för dig, hur talar du ledigast?

Namn och årtal är alltid bra att servera i text, det brukar uppskattas - och så de viktigaste poängerna i korta meningar. Det är mycket bra att öva sig på att uttrycka sig kort och koncist. En slagkraftig formulering fastnar dessutom bäst i minnet på folk.

Tänk på vilket syfte planscherna ska ha, hurdan information vill eller kan du förmedla med bilder? Är det bara illustrationer och ett stöd för strukturen? Räcker bara rubriker och bilder? Då kanske presentationen inte fungerar så bra för sig. Om du använder dig av många hierarkier i texten, var noggrann med att de är logiska. Man kan gärna dela in presentationen i flera delar och då upprepa samma rubrik på flera planscher för att stöda åhörarnas möjligheter att följa med argumentationen. Att lägga in länkar till webben är en bra möjlighet om man behöver använda upphovsrättsskyddat material. Om man vill, kan man göra länkarna dolda (i samma färg som bakgrunden) och bara ta dem i bruk vi behov.

Använd enhetliga och snygga färger och grafik. Undvik absolut olika effekter då det gäller text, använd högst en diskret typ i en presentation. Frestelsen att leka med alla roliga effekter kan ibland bli stor, men resultatet brukar bli en show som i slutändan tyvärr endast ger ett oseriöst intryck av dig som talare och distraherar publiken från det viktigaste: det du säger.

Animationer och effekter kan däremot med fördel användas på grafik och bilder, för att illustrera processer, förlopp eller tankeled. Försök att hitta sätt att illustrera det du vill ha sagt grafiskt, med kartor eller diagram (som är mycket lätta att göra i kalkylprogram och sedan bara kopiera därifrån). Grafisk framställning av information är generellt ett alldeles underskattat sätt att förmedla kunskap bland humanister. Att till exempel jämföra siffror går mycket enklare om man kan visa dem grafiskt. I stället för att bara i text upprepa det du vill ha sagt i presentationen, kan du istället ge det hela betydande mervärde och förbättra kommunikationen genom att använda andra än rent språkliga medel för att för fram det du vill ha sagt. Var kreativ!

Om man inte har möjlighet att göra en bra presentation kan det med tanke på själva uppträdandet vara bättre att tala helt utan. Då missar man i och för sig en chans att publicera sig, men det kan vara ett klokt val ibland.