Vi-tänk

Efter att ha blivit inspirerad på Europeanamötet i Haag (som jag skrev om här) har jag nu börjat läsa Charles Leadbeaters bok We-think. Han motto är "You are what you share". Rätt intressant är att han inte nämner Clay Shirky i sin litteraturförteckning, men nog i själva texten, då han positionerar sig i samma läger bland internet-åsiktsblock. Jag var själv lite tveksam, huruvida Leadbeater kunde komma med något nytt, just eftersom han verkar resonera så lika som Shirky. Men hittills har det gått bra att läsa, fast jag har inte hunnit särskilt långt ännu. Jag ville ändå skriva om de olika framtidsvisionerna Leadbeater nämner redan nu.

Den första gruppen av åsikter går ut på att internet överlag är helt överhypat, det handlar bara om ett nytt medium, men innehållet är i det stort det samma som i den gamla kulturen. Dessa synpunkter kan nog anses vara ganska överbevisade i dag, med tanke på de reella ekonomiska skeenden som är på gång som bäst.

Den andra synen går ut på att förändringar är betydligt långsammare än man tror, och att de förändringar vi nu ser inte ännu är riktiga och bestående. Det kan antingen betyda att man landar nånstans vid föregående tolkning, eller alternativt att vi ännu inte har en aning om vilka konsekvenser internet kommer att föra med sig på lång sikt.

En tredje ståndpunkt går ut på att internet redan påverkar oss och hela vår kultur, och det gör det på ett mycket förödande sätt. Googlandet gör oss dumma, kunskap är undervärderat eftersom information finns så lätt tillgängligt. Det leder till att vi inte har tillräcklig grund att utvärdera information eller se helheter och förstå sammanhang av olika slag. Snuttfifiering på bekostnad av bildning, kort sagt. Fördumning. Leadbeater avfärdar detta som nostalgi. Han anser att man måste lita på människors förmåga att tänka och organisera information själva, utan att lärare eller bibliotekarier hela tiden håller dem vid handen.

Leadbeaters egen syn hör till den näst sista, fjärde tolkningen. Den består egentligen av olika delar, säger Leadbeater, som vill ta avstånd från Chris Andersons ekonomiska och sist och slutligen materialistiska optimism. I stället vill han sälla sig till Shirky och dela hans djupt idealistiska, optimistiska syn på människors kreativitet, konstruktivitet och vilja att dela med sig av sina insikter och kunskaper. Man måste ju säga att det börjar finnas ganska många bevis för att de har rätt. Det räcker att surfa en stund eller använda sig av den utomordentliga StumbleUpon-tjänsten. Leadbeater är fullt medveten om att han är idealist. I själva verket jämför han sig med andra utopister i historien.

Den sista lilla gruppen utgörs av dem som förutom de stora, huvudsakligen goda effekterna av internet också ser hot. Enligt dem är framtiden mörk, vi lever nu i ett litet fönster av glad kreativitet och frihet ... innan de mörka krafterna tar över: hård ekonomisk kamp och storföretagens egoism kommer inom kort att förstöra allt det roliga och genom tekniska begränsningar att lägga beslag på allt från personuppgifter till fyrk.

Jag måste själv erkänna att jag blir lite kallsvettig vid tanken på vilken makt Google har eller kunde ha, om de valde en annan affärsfilosofi. Det är därför mycket viktigt att ideella stiftelser och den offentliga sektorn håller sig framme och stöder öppenhetsrörelsen och finansierar öppna plattformer och innehåll. Men entusiasmen och glädjen att dela med sig finns nog på många håll. Som Joachim Jardenberg skriver i Mindpark.