Biblioteksstrategi 2015

För några dagar sedan publicerades undervisningsministeriets nya strategi för de allmänna biblioteken. Strategin innehåller många bra poänger: vikten av högt utbildad personal (vilket vi verkligen har i vårt land) och att kommunerna ser till att kompetensen skall upprätthålls under kommande år då pensioneringarna blir många. Man betonar särskilt det ansvar professionella informatiker i biblioteken har för informationskompetensen hos skolbarn och -ungdomar. Det är viktigt att koordinera och planera samarbete mellan skolor och bibliotek.

Det är en mycket viktig poäng man tagit fasta på här. Det står helt klart att undervisning i informationskompetens, som innehåller saker som sökning, källkritik och frågor om upphovsrätter, är mycket viktiga. Frågan är egentligen om det är en lösning att lämpa detta ansvar på bibliotekarierna, eller borde biblioteken i själva verket undervisa lärare som sedan har pedagogisk kompetens att föra vidare detta till barnen? Eller borde man satsa på en ny utbildning eller ett nytt skolämne, som skulle innehålla en kombination av informationsförvaltning och pedagogik?

Mitt i allt detta kommer biblioteken att drabbas av personalbrist. Med nuvarande image och i synnerhet nuvarande löner kommer man nog att få se sig i månen efter tillräckliga mängder kompetenta bibliotekarier (som alltså dessutom helst skall ha läst pedagogik, utöver den annars också höga akademiska kravnivån).

Liksom inbesparingar i hälsovården, kommer snålande i utbildningsväsendet och bibliotek att slå tillbaka mångfalt om några decennier. Sjukvårdspersonalens ramaskri och strejk ledde till vissa resultat för några år sedan. Men tyvärr har bibliotekariernas krav klingat för döva öron. En strejkande bibliotekarie märks inte. Förrän om ett par decennier. Valperioder på 4 år är ibland alldeles för korta.

Vi närmar oss en tipping point i vårt samhälle, är jag rädd för. Det eviga rationaliserandet och omorganiserandet inom offentlig förvaltning och de patetiska försöken att där efterhärma "resultatstyrning" eller vad man råkat snappa upp på något ledarskapsseminarium, utan att fatta något om ekonomi eller vad den offentliga sektorns idé är (dvs hur man borde mäta dess resultat) börjar hämna sig. Dels börjar det vara dags för politikerna att kräva riktiga, kvalitativa och framför allt långsiktiga resultat av tjänstemännen och ordentligt lära sig att beakta helheter (inte inbesparingar), dels måste biblioteken fortsätta på den väg de valt än kraftigare: aktiv marknadsföring, hög kompetens, nya tjänster. Och så gäller det bara att hoppas att beslutsfattarna inser att det måste få kosta om vi ens tillnärmelsevis skall upprätthålla Finlands goda positioner på olika fronter. För det behövs bildning, språkstudier och informationskompetens, som bäddar för livsglädje, framgång och kreativitet. En god strategi räcker inte, det kostar resurser att förverkliga den.