Europeana

I början av veckan hade jag nöjet att delta i ett stormöte kring utvecklingen av Europeana-portalen. Portal är egentligen fel ord, eftersom Europeana är en plattform erbjuder sökmöjligheter i miljoner av digitala objekt som finns på olika institutioners servrar runtom i Europa. Till innehållet bidrar både arkiv, bibliotek och museer med information om och direkta länkar till de enskilda objekten. Europeana är ett politiskt storprojekt, som kommissionen lagt mycket prestige i. Funktionaliteten planeras vara fullt utvecklad med flerspråkiga semantiska sökningar under sommaren 2011.

För Finlands del löper projektet parallellt med utvecklandet av det nationella digitala biblioteket (som förresten äntligen fått en egen hemsida). Därför har det varit särskilt intressant att få följa med arbetet med kravspecifikationer och metadata. De tekniska utmaningarna är ännu många, liksom de praktiska. Målsättningen är nämligen att Europeana skall fungera som en metaaggregator, dvs hösta metadata från regionala och sektoriella instanser som i sin tur höstar material från de enskilda kultuarvsinstitutionerna.

Personligen känner jag en viss oro för kvaliteten av metadata och i den därav avhängiga kvaliteten på sökresultaten. Detta beror inte minst på den uppsjö av standarder som används på olika håll. Semantiska sökningar kommer förhoppningsvis att hjälpa i någon mån. Och även om sökresultaten inte kommer att vara fullt pålitliga i början, driver projektet på den tekniska utvecklingen både på spetsnivå, liksom på kompetenshöjning och förenhetligande av processer på lokalnivå. Precis på samma sätt fungerar vårt nationella projekt.

Förutom teknologi för semantiska sökningar kommer man att ta i tu med användargenererat innehåll (webb 2.0). Otaliga exempel på lyckade försök finns ute världen, varför man inte heller velat förbigå aspekten inom Europeana. Men trots att man även under detta möte verkligen kraftigt propagerade för att frigöra information och låta användarna vara kreativa och delaktiga, bl a genom ett mycket inspirerande framträdande av ett stort namn som Charles Leadbeater, var det svårt för experterna inom Europeana att gestalta hur man kunde förverkliga detta. Det upplevs som en otrolig risktagning att låta användare bidra med innehåll. Men viljan finns, så någon möjlighet kommer nog att ges. Också här är det nationella projektet, lyckligtvis, inne på samma linje.

I Oxford har man helt utgående från användargenererat material skapat The Great War Archive, ett suveränt exempel, som verkligen borde ge en tankeställare till alla akademiker i elfenbenstornet.