Kontroll att ta och ge

Råkade lyssna på radion nyss. Två damer i sjuttioårsåldern berättade om sina arbeten. Den ena jobbade tolvtimmarsdagar just nu. De skrattade och talade om sin inställning till arbetet, kunderna och livet. Båda var egenföretagare. Båda underströk att orsaken till att de fortfarande jobbar är att det är så roligt. Orsaken att det är roligt är människorna de arbetar med och inte minst friheten att själv fatta alla beslut och organisera sitt arbete helt själv. Även om det ofta är svårt att säga nej till kunderna, så svårt att de sällan gör det.

I modern managementteori kallas det empowerment, att ge de anställda möjlighet att råda över sitt eget arbete. Forskning visar att bästa resultat uppnås i en organisation där man stöder motivationen på detta enkla sätt: ge den anställda förtroendet att organisera sitt arbete självständigt. Det är målsättningen man bör vara ense om. Ju mer inblandning och kontroll vad gäller detaljer, desto mindre motiverade medarbetare får du. Det betyder inte att man inte ska fästa uppmärksamhet vid resultaten, tvärtom. Det är ju dem man ska diskutera med folk, inte hur många timmar eller minuter de lagt på vilka arbetsuppgifter eller i vilken ordning saker gjorts. Tillsammans kan man försöka hitta sätt att utveckla kompetens eller arbetsmetoder om resultaten inte är bra under längre tider. Då är en bra ledare ett stöd och bollplank. Att resultat måste uppnås och arbetet bli gjort är en gemensam utmaning.

Personligen avskyr jag rapporter och rapportering, eftersom de vanligen till 90% handlar om kvantitet. Dessutom har jag alltid en obehaglig känsla att det bara är siffror, hur summariska de än är, som på allvar beaktas, i synnerhet då det gäller att sammanställa större mängder information. Att fråga efter siffror är att inte se människan bakom arbetet. Varför bara inte fråga hur det går med jobbet?


På svenska har man lanserat ordet egenmakt, som översättning på empowerment. Jag har lite svårt att vänja mig vid ordet, eftersom det är väldigt likt egenmäktig (SAOB: (för långt driven) maktfullkomlighet, självrådighet, godtycke, despotism). Det har dessutom en nyans av att det är något den anställda aktivt ska göra. Något den yngre generationen i och för sig ofta gör. Lyckligtvis. Men talar man management och ledarskap, då är det nog något den som har makten aktivt bör göra: ge kontroll ifrån sig, ha förtroende och fokusera på att sparra, utveckla och stöda. Och strunta i rapporter och minimera administration. Man känner igen döende organisationer på en växande administration. I organisationer där ledningen saknar vision och kompetens fokuserar man på administration. Då hjälper inte personalens strävan till egenmakt.

Empowerment betyder att ledningen ger makt, ger kontroll och litar på att folk vet vad de gör. Det betyder också att ledningen måste lyssna till vad personalen säger, i stället för att begära in minutiösa rapporter.Jag har en stark övertygelse om att de flesta vill se en mening med sitt arbete och att de vet hur de bäst kunde uppnå sina mål. Ibland leker jag med tanken att man borde låta närvårdaren, polisen på fältet eller amanuensen bestämma hur saker borde prioriteras och det praktiska arbetet organiseras. Fråga vem som helst så har de flesta goda synpunkter och idéer på hur man kunde effektivera verksamheten på deras jobb.  Jag har en bestämd känsla av att väldigt många saker skulle bli bättre om man kunde lita på folk tillräckligt för att låta dem påverka ordentligt.