Prometheus - humanistisk och nära etik för unga

I går försvann igen två av barnen på Prometheusläger.  Jag har under ett antal år fascinerad följt med arbetet, de långa diskussionerna, den omfattande planeringen, de anonyma solskenshistorierna jag fått höra om unga som plötsligt under lägren funnit ett nytt självförtroende och livsglädje, den omfattande ledarutbildningen, koordinerandet och de insiktsfulla kommentarerna om teamarbete och ledarskapets utmaningar som kommer ur de mer erfarnas munnar. Trots att protulägren från början är sprungna ur livsåskådningsundervisningen, är det i dag också många som kombinerar lägren med skriftskolan.

Lyckligtvis är det allt fler som inser att konfessionslöshet inte utgör något hot. Etik och moral kan - och enligt min åsikt  bör - diskuteras också utanför en religiös referensram. I dagens mångkulturella samhälle med intensiva globala kontakter är det tvärtom problematiskt om man knyter samman dessa två saker. En religiös livsåskådning är inte en förutsättning för att respektera andras människovärde eller att kunna handla osjälviskt. (Okej, jag har tidigare medgett att det kan finnas behov av ett  pliktetiskt moralpredikande i vissa fall, men i gemen borde man inte behöva ta till sådana metoder.) Den moderna etiken har kommit långt från ukaser som förmedlas via heliga skrifter och predikningar. Det går mycket väl att filosofiskt argumentera på rent sekulära grunder för moral. Samtidigt är jag inte riktigt bekväm med den moderna rikssvenska användningen av ordet humanism, som jag uppfattar som mer ateistisk än konfessionslös.

Här anser jag att vårt skolsystem är oerhört eftersatt. Att inte all undervisning i livsåskådningar och religion är helt konfessionslös är egentligen helt ofattbart. I en del skolor kan man ha sex eller sju olika religioner bland eleverna. Vilket resulterar i att det sitter undervisningsgrupper på några enstaka elever och läser "sin" religion, med en expert som lärare - medan en vanligen kristen lärare i en annan klass försöker förklara samma religion åt de övriga eleverna.  I stället för att alla kunde ha livsåskådningskunskap tillsammans, eller kanske helst i mindre och maximalt blandade grupper, där man ordentligt kunde diskutera med varandra och samma experter kunde besöka grupperna med "gästföreläsningar". Då skulle man också lära sig tolerans, på riktigt. Alla barn och unga, oberoende av den egna religiösa bakgrunden, borde också lära sig om kristendomen och vår kulturhistoria - på ett neutralt och konfessionslöst sätt. Jag har svårt att se ett enda argument varför kristendomen i övrigt skulle ha en särställning, eller varför religionen skulle ha det. Vad ungarna behöver lära sig är etik. De behöver reflektera och diskutera med människan och mänskligheten som utgångspunkt. De behöver lära sig att lyssna och förstå och att formulera sina egna tankar och känslor. Lyckligtvis finns Prometheuslägren till för alla.