Nu är du väl glad?

Om en sjukdom eller annan stor utmaning begränsar ens liv en längre tid formar det ens tankar. Synen på livet och en själv påverkas av stora motgångar eller svårigheter, som gör att man hela tiden måste kämpa. Ibland har man turen att dessa förhinder, begränsningar och utmaningar plötsligt är borta: man själv eller ens anhöriga blir friska eller andra stora problem löser sig. Men i stället för eller vid sidan av lättnad infinner sig nedstämdhet eller depression. När stressen släpper blir man kanske inte alls full av energi och jätteglad och effektiv. Människor omkring en kanske inte alls ser detta, vilket kan göra saken ännu värre. Är man otacksam eller vad är felet med en?

I själva verket är det inte alls underligt att en sådan stor omställning och en trötthet som man kanske lyckats hålla i styr plötsligt tar ut sin rätt och totalt slår ut en. Alla förhoppningar och förväntningar på tiden efter, på hur allt ska vara, på allt man ska göra, alla oändliga möjligheter som öppnar sig, hur allt ska bli annorlunda, kan förvandlas till en känsla av olust och villrådighet. Det tar tid att tänka om, att ställa om. Depression är ett sätt att stanna upp, vila ut och ta distans.

Jag vet inte hur läget är i Finland, men i Sverige arbetar rörelsen Ung cancer bland annat med detta: att varje cancerdrabbad ungdom också skall få stöd efter tillfrisknandet. Jag fascinerades också av Julia Mörndals förmåga att göra ilskan till drivkraft. Man kan se henne i Almedalen på söndagens gma12-video (8.7.2012) från ca 21.30 och framåt.