Det här med smak är viktigt. Det kräver långvarig inlärning att utveckla smaksinnet. Barn ogillar ofta främmande smaker och smaksinnet förändras under hela livet. Under sjuttonhundratalet fick ordet en ny, överförd betydelse, som invandrade i den svenska adelns kultur med annan fransk kultur. Smak kom att betyda estetisk omdömesförmåga, blev något man kunde och skulle odla, för att utvecklas som människa. Att man därmed kunde skilja sig från andra samhällsgrupper var ju inte heller till skada. Under upplysningstiden sammanblandade adeln på ett fantastiskt sätt etiken och estetiken i ett desperat försök att göra om all etikett till en svårkopierbar hemlig social kod. (Om nån är intresserad av denna process och hur man gjorde i praktiken, kan ni läsa Behagets betydelser.) Under 1800-talet blev smaken i stället den borgerliga medelklassens markör, vilket Pierre Bourdieu visade.
Bill Bryson berättar i sin störtflod av information i boken At Home om gräsmattornas historia i England. Gräsmattorna var i tiden viktiga symboler för välstånd: var man förmögen hade man råd att pynja med stora ytor gräs, i stället för att odla säd eller, ännu värre, potatis. Jag läste förresten boken i somras på Ösel, där jag förundrat mig över de välskötta gräsmattorna och otroligt vackra blomfyllda trädgårdarna, som nu fick en ny förklaring i mina ögon. Esterna är inte esteter bara för ros skull. Skönheten är viktig av många orsaker. Kål-, potatis- och gurkodlingarna på gårdarna har krympt till förmån för dessa otroligt vackra trädgårdar. Efter att i decennier ha varit tvugna att odla en stor del av den egna maten, måste det vara underbart att kunna odla bara gräs och blommor. Nog för att jag tänker blommor alltid varit viktiga. Men nu har man framför allt råd och möjlighet att satsa på det sköna.
I dag har majoriteten i västvärlden råd att äta. I dag har vi råd att äta oss feta. I fattiga samhällen har fetma varit ett tecken på rikedom och status, men nu är det tvärtom. I dag är det eliten som har råd och tid att förädla och estetisera maten på sina tallrikar, som har råd att äta hälsosamt och hinner och orkar ägna sig åt att sköta sin vikt och hälsa. Vi hinner springa i specialbodar, har råd att prioritera ekologiskt och närproducerat, stå i köket söcken som helg och planera måltider, fotografera, skriva och publicera om dem. Den överförda betydelsen av smak har utvidgats och återvänt till sin ursprungsdomän: maten.
Sommarfrukost: hembakt speltbröd, hemgjord ekologisk fil med hallon från egen backe och öljästflingor, juice med gefilusbakterier och caffè latte. Tyvärr är jag lika dålig kock som fotograf, så jag tänker det är lika bra jag slutar med matbloggande och fotograferandet bums.
Uppdatering: Magnus Västerbro skriver om fetma i historiskt perspektiv i dag i DN. Skoj.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar