De andras liv

I fredags såg vår lilla filmklubb den tyska filmen Das Leben der Anderen. Den handlade om övervakningskulturen i Östtyskland och hur en Stasiman började undanhålla information om människor han bevakade för att skydda dem. Och hur människor i möten med maktapparaten var tvugna att kompromissa och ge eller hålla inne med information i utbyte för att skydda sig själva eller sina närmaste. Livet var sällan svartvitt och alla var tvugna att göra avvägningar om vad som var bäst för en själv, för ens närmaste, i princip (rent moraliskt sett), för alla vanliga människor, för samhället.

I Europa i dag lever vi ju inte tillnärmelsevis under liknande förhållanden, även om det finns säkerhetspolitiska och framför allt kommersiella intressen, som på olika sätt försöker kontrollera och begränsa informationens rörlighet. Men också i dag är indvider tvungna att ta ställning till informationens värde som handelsvara. Jag har ingått avtal med Google och Facebook och många fler om hur informationen om mig kan användas. Varje sak jag skriver eller gör på webben är valuta för dessa företag. Jag ger information om mig själv och jag gör avvägningar om utbytet lönar sig. Jag skriver sällan om hur jag använder pengar, helt medvetet. Eller om mina barn med namns nämnande. Jag är medveten om att informationen om mig är en handelsvara och jag vill också ha en del av kontrollen. Men full kontroll får jag aldrig. Men jag är nöjd med de för mig värdefulla tjänster jag får i utbyte av dessa företag.

Det har sagts att information vill vara fri. En del har till och med tolkat det som gratis, men också motargument har förekommit. Det som jag själv tycker vore viktigt är att rätt parter fick ersättningar och att man inte på grund av storbolagens kommersiella intressen börjar bedriva censur. Och att man för forskningsbruk skulle kunna få tillgång och rättigheter till betydligt mycket mer information är i dag. Vi behöver oberoende och offentlig forskning och kunskap om vad som händer i vår värld, vårt samhälle och vår kultur. Just nu är en stor delar av sådan information i privata händer. I synnerhet de finländska upphovsrätts- och dataskyddslagarna är förskräckliga hinder för forskarna, hinder som borde vara enkelt fixade. Varför skulle inte forskare kunna hantera digitala material lika ansvarsfullt som de hittills hanterat pappersarkiv?

Ett litet filmcitat:



Filmen från 2006 är skriven och regisserad av Florian Henckel von Donnersmarck och har fått en Oscar.