En upplyst disputation

I dag har det igen varit en stor dag i finsk bokhistoria när teologie magister Minna Ahokas disputerade om upplysningslitteratur i Finland på 1700-talet. Jag har haft nöjet att följa med Minnas arbete en längre tid. Vi har bland annat arbetat tillsammans kring den bokhistoriska Henrik-databasen som också resulterade i en bok, som nyligen publicerades på engelska. Minnas avhandling är en ambitiös genomgång av upplysningen i Finland med bokhistoriska metoder. Hon går igenom privat bokägande, bibliotek, tidningspress, avhandlingar och annan reception av upplysningslitteratur. Hon har med imponerande grundlighet och målmedvetenhet läst stora mängder källmaterial. Men som det konstaterades under disputationen är det inte möjligt för en bokhistoriker att faktiskt läsa igenom varenda bok och analysera dess innehåll och halten av "upplysningstankar" i var och en. Därför var det ett bra – och modigt – val att som opponent ha docent Sisko Haikala från Jyväskylä univeristet som är idéhistoriker.

Valet av opponent var lyckat: Haikala var en mycket god opponent, som aldrig glömde att upplysa även mindre insatta åhörare om kontext och begrepp, både vad gällde forskning och källor. Hon berörde både stora principiella frågor och ägnade sig åt detaljer med tillräckligt engagemang för att vara fullt övertygande. Att hon gärna godkände avhandlingen ger den också en stämpel som godkänd i idéhistoriskt eller innehållsmässigt perspektiv gällande lärdoms- och litteraturhistoria, trots den stora svårigheten att ringa in vad upplysningen egentligen är, både som idé och som litteratur. Bland annat diskuterades om Jonathan Swifts verk kan räknas som upplysningslitteratur – räcker samhällskritik för att vara upplyst? Eller hurdan ska kritiken vara för att tillhöra upplysningen?

Minna klarade sig också bra och kunde försvara sina avgränsningar och begrepp. Hennes lektio som inledde disputationen var även den mycket bra. Hon knöt på ett modigt sätt an till den i Finland pågående debatten om upplysning och bildning versus fanatism och "hatskriverier". Hon menade att det på sätt och vis handlar om precis samma diskussion om förståndets och bildningens kamp mot irrationella föreställningar, nu som då.

En signifikant och talande detalj under disputationen var den förvirring som uppstod under disputationen om huvudkapitelns ordningstal: vilket var nu egentligen det fjärde kapitlet som det hänvisades till i texten ...? Disputanden berättade att förlagsredaktören i sista minuten meddelat att kapitelnumren strykts av grafiska orsaker. Åter ett bevis på hur vetenskap och litteratur påverkas av sin fysiska form, av teknik och produktion! Därför är det också viktigt och intressant att inte endast göra intertextuell forskning inom historia. Historiens materialism slingrar sig in i även de mest vidlyftiga resonemang. Fast mediet kanske inte alltid är budskapet, sätter det ovillkorligen sina spår i meddelandet.