Genuin och begränsad digitalisering

I veckan gjorde det utmärkta Digiwiki-nätverket en exkursion till det nationella digitaliseringscentret S:t Michel . Digiwiki-nätverket, från början Digifoorumi, är ett nätverk för professionella digitaliserare. Man har under de senaste åren aktivt arbetat med att samla högklassig information om digitalisering i en wiki (en partiell svensk översättning är under arbete). Särskilt brännande för många är frågan om digitalisering av rörlig bild och långtidsförvaring av digitala videoinspelningar. Men på wikin har man samlat mycket bra information också om foton och ljud. De tekniska frågorna är häpnadsväckande komplicerade och svåra, så det är verkligen viktigt att man kan dela med sig av sina erfarenheter av olika lösningar.

Digitaliseringscentret var imponerande. Personligen övertygades jag av den minutiösa kvalitetskontrollen som genomförs kontinuerligt. Men det var också en verklig tankeställare vad gäller Nationalbibliotekets lagstadgade roll och lagen om friexemplar. Till centret kommer tiotalstusen tidningar årligen, som med stora resurser mikrofilmas. I dag har alla dessa varit i digital form innan de tryckts!

Det verkar helt vansinnigt att skanna in dem. I dag finns tekniken att enkelt göra pdf-filer till mikrofilm direkt. Om man nu prompt skall ha dem på mikrofilm. Själv tycker jag en lagändring kunde vara på sin plats: jag tycker det kunde räcka med papperex i magasin och digitalkopior (dvs en pdf från tryckeriet), som man för låg kostnad dessutom kan distribuera till andra friexemplarsbibliotek. Varken papperstidningar eller proffsigt bevarade digitalkopior försvinner plötsligt, utan kan underhållas och informationen kan migreras vid behov. Då kunde man istället sätta resurserna på att tillgängliggöra äldre material.

En del av gruppen besökte också Centralarkivet för Finlands näringsliv ELKA, ett modernt arkiv med gott kunnande och intressanta material.

I inläggets rubrik har jag skrivit "begränsad digitalisering". Med det menar jag just det man sysslar med på många håll i dag, dvs att man inte genuint tänker digitalt och ser helheten i vår samtida kultur. Som det man tvingas till på Nationalbiblioteket. Processerna borde kunna ta i betraktande det faktum att material i dag i 99 fall av 100 (minst ...?) föds i digital form. Man borde inte behöva fota eller skanna in trycksaker eller texter som tillkommit under det senaste decenniet. Då är det något fel i systemet. Genuin digitalisering innebär att man omfattar samhällets digitalisering, det betyder att kulturen till stora delar tar sig i digitala uttryck. Digitalisering är inte endast lika med att skanna gamla papper, även om det är en (smal) betydelse av ordet.