Visa mig vad du är gjord av, så kan jag säga vem du är

Delegationen för informationsförvaltningen inom den offentliga förvaltningen (JUHTA) gick för snart ett år sedan ut med en rekommendation (varning för bristfällig svenska!) som ganska kraftigt talar för val av öppen källkod inom den offentliga sektorn. Man följer här europeiska rekommendationer och satsningar, med målsättning att stöda öppen källkod.

Orsakerna är många. I de finska rekommendationerna fäster man sig främst vid konkurrens- och säkerhetsaspekter. Genom att välja program med öppen källkod försäkrar man sig om att man i framtiden kan dela system och program inom förvaltningen och också med medborgarna. Myndigheterna har möjlighet att konkurrensutsätta och köpa in olika delar av it-utvecklingen när de ser det som lämpligt. Man minskar risken för sådana de facto-monopol som lätt kan uppstå, då man använder sig av ett kommersiellt, slutet program, där all utveckling måste ske på kundens bekostnad, men resultaten i praktiken blir hos programleverantören. Detta i kombination med att kostnaderna för att helt byta system kan bli höga. Den trygghet en kommersiell leverantör ger är dessutom ofta rätt skenbar, eftersom avtalen inte sällan ger ansvarsfrihet för skador eller indirekta kostnader.

Öppen källkod betyder ändå inte samma sak som att programvaran skulle vara gratis, även om det ofta är så. Gratis program har inte alltid öppen kod. Inom OAI har man avtalat om vilka kriterier som bör fyllas. Open Source-rörelsen är idag en faktor som storföretagen måste ta hänsyn till. Ett bra ställe att bilda sig en uppfattning om dess omfattning är att studera SourceForge. Man inser snabbt att det finns en hel del som kanske inte är så bra, men systemet har klar peer-review. Och här finns viktiga program som används av organisationer runt om i världen, så som DSpace.

Då man talar om riskerna med dylika program hänvisar man ibland till att deras framtid är osäker, eftersom ingen "tar ansvar" för dem. Av någon orsak verkar man i så fall tro att kommersiella företag skulle vara mer eviga än världsomspännande nätverk av universitet.

Ett drag som är mycket typiskt för populära fria program med öppen källkod är den enorma utvecklingshastigheten. Det kan till och med anses som en risk enligt finska myndigheter, men risken är överkomlig eftersom systemen är genomskinliga. Effektiviteten i fri utvecklingen i webbgemenskaper, s.k.crowd sourcing har visat sig så stor att också jättarna i dag tar hänsyn till open source-projekt och försöker utnyttja dem, både som givare och tagare. Det finska COSS har således både Nokia och IBM som medlemmar. Det är inte utan att Clay Shirky konsulterat Nokia.

Vad gäller långtidsförvaring av digitala material är genomskinligheten inte bara en del av säkerheten utan också trovärdigheten. (Det kan man läsa om t ex här). Om trovärdighet och annat kring digitalarkiv kan man förresten också läsa i Arkivas nya termlista, där vi försökt samla viktiga ord på svenska.