Uppföljning 25.7.2026

Raseri

Trump och hans regim börjar vara allt mer trängda i ett hörn och presidenten är på dåligt humör. Frågor om kriget får honom att bete sig ännu mer aggressivt och nedlåtande mot frågeställarna än tidigare. Medan ekonomin är en katastrof med stigande oljepriser och det svällande kriget går dåligt med bombade militärbaser runtom i Mellanöstern, är den enda tänkbara reaktionen raseri och mera våld. Han kan inte hantera de stupade som återvänder i kista. Presidentens beteende väcker anstöt.

 
Det börjar vara allt mer tydligt att Pentagon mörkar förluster, det spekuleras om tusentals skadade som flyttats till militärsjukhus i Tyskland. Antalet stupade har sänkts, för att man utlämnat dem som dött under eldupphöret. Logiken är imponerande. Eftersom det inte är krig, kan det inte heller finnas stupade. Lite som att man slutat samla data om hunger, fattigdom, spädbarnsdödlighet och annat obekvämt. Lätt fixade problem, tydligen.

Men raseriet fortgår. Utbuad och förödmjukad på fotbolls-VM, allt flera rubriker om mord av ICE och med färska motgångar i privata rättegångar verkar presidenten allt mer svullen, utmattad och rubbad. Med nya tullar, handelskrig, förstörelse och hämnd mot omvärlden, ackompanjerat av ett surrealistiskt avtal om kärnvapenspridning med Saudiarabien, vacklar han mot sitt förestående fall.

Reaktioner

Fox news publicerade i veckan en opinionsundersökning med rekordlåga resultat för Trump, visserligen ändå högre än den påföljande och större Pew-undersökningen, som pekade på att i synnerhet den mindre religiösa högern överger Trump. Fox gallup begränsades till registrerade väljare, av vilka en klar majoritet ovanligt nog ansåg att demokraterna kan väntas sköta ekonomin bättre. En allt större del av väljarna, nu 65 %, anser att landets system är riggat till förmån för de rika. Nästan en tredjedel ser positivt på Mamdani, Sanders och den övriga socialistiska falangen. Det här är, liksom förändringen i inställningen till Israel, ett av de skiften i den allmänna opinionen som troligen kommer att hålla i sig länge.

 
När uppfattningar nått så här stora delar av befolkningen, också bland folk som inte aktivt följer med samhällsfrågor, kommer det att ta länge att ändra dem igen. Också många konservativt tänkande personer verkar nu anse att MAGA dels gått för långt i många frågor och dels är korrumperat. Man gillar inte hur verkligheten och vardagen ter sig, när trumpanhängarna och storföretagen fått gå bärsärkagång i det egna samhället. Den stör också dem som vill ha en känsla av kontroll, lugn och ordning. Datacenter, bokbål, miljögifter och förföljelse av folk är inte sådant som känns patriotiska eller särskilt amerikanska, i synnerhet om de börja synas i grannskapet.

Republikanerna som pinn

Kongressen är också synnerligen impopulär enligt undersökningarna. Såväl republikaner som demokrater är missnöjda med lagstiftarna, även om mellanårsvalet tydligen kommer att handla mest om Trump.
På Fox har man nu tydligt infört en ny kritisk linje mot kriget i Mellanöstern, som är den mest entydiga risken för valframgång. Etablissemanget där är djupt oroat inför valet och spekulationerna om markanfall. Högern vill verkligen inte förlora senaten. Man hoppas att Trump ska lyssna så mycket på nyheterna att han inte tar beslutet, som slutligt kommer att göra Irankriget till ett evighetskrig och smula sönder alla förhoppningar om valseger.

Men för en dement narcissist ser spelplanen annorlunda ut. Genom att sabotera och förstöra för republikanerna, som kommer att bli föraktade förlorare och få bära hundhuvudet för alla misslyckanden vid sidan av Biden, blir Trump i sitt eget sinne patrioternas enda alternativ. Så har han också i sina senaste förvirrade, sluddrande tal igen litet "skämtat" om en tredje och till och med fjärde period. Bara han kan frigöra sig från sina misslyckade, klåpande hejdukar, kan han regera fritt.

Republikanerna sitter rejält i kläm, då både deras ledare och väljare nu överger dem, medan demokraterna smider sina planer för presidentvalet. Det är ändå bra att minnas, att det inte alls kommer att vara någon promenadseger för demokraterna. De facto kommer valet med högsta sannolikhet att vara tajt.

Vance i medvind

Vice presidenten har tydligtvis inlett sin kampanj. Han har uppträtt i ett flertal längre intervjuer, där han försiktigt tagit avstånd till bland annat kriget. Han har också kunnat posera med sin nyfödda son och plötsligt kanske hans mörkare hustru blivit en positiv signal om en mindre galet radikal republikan.
Det spekuleras i att Vance, som åtminstone i april ledde tydligt över utrikesminister Rubio, för tillfället också skulle vara Trumps favorit. Jag bedömer det sannolikt att ifall Trump i slutändan stöder någondera kommer det att vara just Vance, eftersom han har ett starkare stöd i familjen. Vance kan också bättre spela fredsduva, men frågan är om han skulle ha kompetens och kapacitet att hantera soppan som Trump och Hegseth ställt till med. Hur som helst torde frågan förbli akademisk. Det är osannolikt att Vance på ett par år lyckas vända de trender och stävja den frustration som beskrevs ovan.

Hegseth i motvind

Nyhetsankaret som blev krigsminister i och med Trump 2.0 fick i veckan lov att förklara sig för kongressen. Pete Hegseth har fått allt hårdare kritik i offentligheten. Liksom sin chef presidenten ägnar sig minister Hegseth mest åt irrelevanta detaljer och verkar helt sakna analytisk tankeförmåga. I förhöret skylldes alla problem och förluster på Biden, så till den grad att till och med republikanska senatorer blev irriterade. Det fanns inga riktiga svar på frågor om hur kriget bara kan fortsätta då det förklarats avslutat och Iran vara grundligt besegrat tiotals gånger om. Ändå krävde Hegseth akut tilläggsfinansiering. Han förklarade arrogant att allt annat vore opatriotiskt.

 
Pentagons budget är nu cirka en triljon och man har sökt om en höjning med nästan 50% nästa år. Då Iran nu utvecklat sin taktik så att de allt effektivare kan kringgå luftförsvar och de amerikanska materielet på den punkten till stora delar använts, verkar kanske ett markanfall, i brist på någon vettig strategi, som ett lockande val för Hegseth, som främst bryr sig om coola videoklipp med snygga blonda, välrakade, maskulina soldater. Liksom fascisten Stephen Miller har han sitt eget lilla projekt som inte berörs av motstånd och protester från folket.