söndag 15 september 2024

Scaramouche, Scaramouche

Hufvudstadsbladet 15 september 1924.



Scaramuccia var från början en gestalt i commedia dell'arte, en inte helt sympatisk karaktär. Den korta,  svartklädda "svarta flugan" var förebild och inspiration till Johannes Paulsens Scaramouche, baserad på Poul Knudsens text, som Jean Sibelius skrev musik till 1912-1913. Det var meningen att det skulle vara pantomim, men Knudsen skrev ändå repliker till, till Sibelius förfäran och förtret. Storyn är ett triangeldrama och musiken anses väl vara riktigt bra. Man försökte sätta upp verket på Svenska Teatern 1917-1918, med det verkar inte ha blivit av, utan premiären kom att bli i Köpenhamn först 1922. Premiären i Finland var på Kansallisteatteri våren 1923. I huvudrollen dansade Ruth Snellman, Sibelius dotter.


Ruth Snellman. Suomen Kuvalehti, mars 1923.



Rex Ingrams film Scaramouche hade premiär 1923. Det är en historisk film, förlagd till franska revolutionen, två timmar lång på Youtube, baserad på en då färsk roman med samma namn. Intrigen är lång och invecklad, förstås med ett triangeldrama som pudelns kärna. Hbls recensent var inte odelat positiv: "I detta filmverk återspeglads franska revolutionen som den blodiga häxsabbaten, med de obehärskade lidelsernas oberäkneliga och fruktansvärda konsekvenser, för vilka t.o.m.iscensättarna själva i vissa ögonblick rygga tillbaka. … Kärleksagan som är inflätad, kan inte av de unga medspelande skötas så, att styrkan och längtan och storm av känslor skulle framstå som mäktiga inre upplevelser." Trots detta gjorde den filmen rekord i både London och Paris.




Vad man inte allmänt noterade i filmen var att det bland statisterna fanns en finlandssvensk adelsman, Gösta Wrede. Filmen innebar genombrottet för huvudrollsinnehavaren, den mexikanske Roman Novarro, som efter detta fortsatte sin karriär i Hollywood som Ben-Hur, vilket en entusiastisk Gösta Wrede rapporterade hem i Filmrevyn. Gösta hade åkt över för att skriva filmjournalistik, men drömde om en karriär som skådespelare och han hade också ännu 1924 en liten roll i en av Victor Sjöströms filmer, Men karriären tog inte fart och han funderade på att återvända, och dog sedan kort senare, inte ens 30-år gammal. 

Gösta Wrede af Elimä. Filmrevyn, 1926.


Typiskt för Scaramuccia är att få stryk på scen, och stryk har också amerikanen Anthony Scaramucci fått. Han är en rättfram bankir, som ofta stött demokraterna och ändå gjorde ett rekordkort gästspel i Trumps regering 2017. Ett säkert sätt att få stryk. Sedermera har han hjälpt preppa Kamala Harris inför tv-debatten. Amerikansk fandango.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar