Det finns en viss typ av tuffa affärskvinnor i Helsingfors historia och åtminstone fyra av dem har kontakter till Svenska Teatern i slutet av 1800-talet, vilket jag tycker är lite intressant. Överlag fanns det alltid funnits affärsverksamma kvinnor i staden. Historiskt sett var hantverks- och handelshushåll genuina familjeföretag, där fruarna ofta hade goda insikter i verksamheten och också deltog i arbetet. I synnerhet var förstås krogar och serveringar något som kvinnor kunde försörja sig på, till och med helt självständigt.
Efter att Helsingfors blev huvudstad 1812 drog staden allt mer konst- och kulturverksamhet till sig, den växande staden och den växande medelklassen blev en tacksam publik för konst och teater. Den inhemska utbildningen på området var ju inte särskilt omfattande, vilket innebar att man i praktiken importerade mängder av artister och också reste ut i Europa ännu i början av 1900-talet. I synnerhet kulturlivet var alltså i praktiken väldigt internationellt. Till teatern var det ju naturligt att importera svenskar.
En av dem som kom var Svea Gradin, som var skådespelare vid Svenska Teatern 1893 - 1894. Hon gifte sig redan följande sommar med direktör Knut Tilgmann. Men hon grundade också en framgångsrik smörgårsaffär på Norra Espen.
Senare flyttade Svea sin populära affär från Norra Esplanaden till Bulevardens och Skillnadsgatans hörn, där hon under under 1910-talet drev en av stadens mest populära restauranger som fortfarande bar hennes namn.
 |
| Gradin 1913. Hotell och restaurangmuseet. |
 |
| Personalen på terassen, Eric Sundström 1913. Hotell- och restaurangmuseet. |
 |
Det finns fina bilder på interiörerna i stadsmuseets samlingar |
Förbudslagen 1919 åstadkom förstås besvär för restaurangbranschen och kanske var det därför Svea slutade med restaurangen. Den blev sedermera fast för alkoholförsäljning och stängde under namnet Gradin. Men Svea Tilgmann hade nya affärer. Hon öppnade Tesalong på Alexandersgatan 17 en trappa upp. "Med energi och sakkunskap leder fru Svea Tilgmann sitt företag. Salongen har sin stora uppgift att fylla även därmed, att damer utan manlig eskort lugnt kunna intaga sina måltider där" kommenterades det i tidskriften Våra Kvinnor 1925.
 |
| Sveas tesalong, i bakgrunden järnvägsstationen. 1920. Stadsmuseet. |
Bertha Corander (1864-1955) var faktiskt född i Helsingfors och anses vara den första tådansaren i Finland. Hon gick i lära hos den tyskfödda Elise Littson som höll balettskola på teatern. Bertha uppträdde som yngre inte bara i Finland utan också vid Hamburgs stadsteater. När hon kom tillbaka hade hon en egen dansskola och jobbade också något tag med Apollo Brunnsteatrarna och Svenska Teatern. Länge fanns fröken Coranders dansskola på adressen Annegatan 8, i tredje våningen. Bertha Corander undervisade också i sällskapsdans och hon ordnade en kurs i tango redan 1913. Berthas syster Sigrid var också dansös och sedan företagare.
 |
| Bertha bodde med sin syster Siri, som också hade en egen affärsrörelse, Signe Brander, 1909. Stadsmuseet. |
I Elise Littmans trupp av smådansöser ingick också den lilla Emma Krüll. Högst sannolikt var hennes pappa musiker i teatersorkestern. Emma verkar ha förlorat både sin mamma och sin syster våren 1887 och hon försvinner från scenerna, kanske för studier, för att dyka upp igen 1894. Som modist. Samma år gav hon upp sitt preussiska undersåteskap och blev finsk medborgare.
 |
| Hufvudstadsbladet 20.9.1894. Nationalbiblioteket. |
 |
| Glogatan 3 något senare, då Emma redan flyttat sin affär. Signe Brander, 1907. Stadsmuseet. |
År 1898 blev igen en brytningstid för Emma, då hon gifte sig med bokhållaren Wilhelm Wickström. Också hennes kompanjon hade gift sig och Emma tog över verksamheten, men fortsatte under sitt flicknamn.
 |
| Sorgehatt tillverkad av Emma troligen kring sekelskiftet. Stadsmuseet. |
 |
| Emmas hattaffär 1903. A.E. Bergius. Stadsmuseet. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar