Radio här och nu

Vi fick nyligen läsa i HBL att Yle lägger ner vetenskapsprogrammet Kvanthopp i radio. Det handlar återigen om att man på Vega anser att man förnya sig, vara mindre "rigid och stel". Givetvis måste kanalen också byta namn för att bättre motsvara lyssnarnas "behov".

 – Vi vet att en av radions styrkor i dag gentemot andra så kallade streamingtjänster är att den är live, här och nu, synkroniserad med den verklighet som finns utanför fönstret. [...] när det finns en förankring i nuet och ögonblicket, säger  [programchef Kaj] Backman. 

Tanken är att man nu ska göra kortare block eller inserter, att radion ska bli (ännu) mera en snuttifierad blandning av lite trevligt prat om mer eller mindre aktuella saker, lösryckta fakta och redaktörernas personliga erfarenheter och åsikter om ditt och datt och mer fördjupade, genomarbetade (men ändå helst korta) avsnitt av analys eller mer sammanhängande information.

Finlandssvensk radio hör till en av de saker som väcker mest debatt i ankdammen. Folk har väldigt bestämda åsikter om musik och tablå. Radio är ett medium som behållit sin popularitet rätt bra i medievärldens omvälvning. Som det framkommer av Backmans resonemang försöker man tävla med de nya medierna på deras villkor. Jag menar att det är en miss. Man borde inte se till sin konkurrents styrkor, utan sina egna. Hur Yle sprider sina radioprogram är sekundärt. Konkurrerar radio med all världens podcaster måste man dessutom också tävla med kvalitet. Det är samma fel man gjort inom tidningsbranschen. De gamla mediehusen, som producerar journalistik, har uppfattat att de nya digitala formaten är ett hot på grund av deras snabbhet. Den uppenbara styrkan som stora mediehus har är just att ha både kompetens och åtminstone relativt sett resurser att producera genomarbetade, analytiska journalistiska och andra material som faktiskt ger kontext och mervärde i en tid av mer splittrad och virrig information än någonsin.

Att människor konsumerar mediainnehåll på flera olika sätt och från flera olika källor än förut gör inte att vi behöver mera likriktning, att alla ska göra samma saker och på samma sätt. Tvärtom. Att människor blir rasande och har åsikter är också ett tecken på att det handlar om socialt och kulturellt relevanta saker. Alltså viktiga. Då det gäller radio i på svenska i Finland kan faktiskt Yle sätta agendan helt själv. Den agendan borde stärka vår kultur med sammanhang och en långsamhet, på samma sätt som böcker och längre texter är en räddning som ett komplement till det snuttifierade webbläsandet. Radions största styrka är inte att den är här och nu, det är att den är en gemensam del av våra liv, en del där man kan göra journalistik av hög nivå.

Journalistik handlar just om att berätta för folk det de inte visste att de ville veta. Till saken hör att ju mindre man vet om en sak, desto enklare tror man den är, desto mindre relevant och intressant. Vårt samhälle, vår värld och våra liv är emellertid vansinnigt komplexa. Det tar tid att fördjupa sina egna och andras insikter. Det kräver resonemang och argumentation och stora mängder information och kunskap. Men trumpfieringen ser ut att vara vår framtid. En framtid man också verkar omfamna inom public service radio.