Common ground

Har igen i vår det stora nöjet att undervisa en kurs i digital kultur på uni. Som vanligt har jag inlett med att på ett mycket översiktligt plan gå igenom mediehistoria vissa grundgrejer inom kommunikationsteori. En av de absolut viktigaste teorierna är Roman Jakobsons kommunikationsmodell.

Bilden lånad från Sperberg&MacQueen 2008 

Det är nämligen viktigt att förstå hur viktiga mediet, koden och kontexten är. Ingen kommunikation kan äga rum utan dessa, och de påverkar också alltid hela kommunikationen och hur väl den lyckas. Det är viktigt att förstå att varje kommunikativa handling äger rum i en unik kontext.

Jag har också kommit att fundera på detta med grounding och common ground i diskussioner. För att en diskussion ska kunna ha någon positiv eller konstruktiv effekt, behöver man just precis visa medvetenhet om kod och kontext: att man talar om om ungefär samma saker och att man kan pejla in en överlappning i kontexten. Det bygger ofta på att man i kommunikation ansikte mot ansikte läser den andras ansiktsuttryck och bekräftar att man hör och förstår vad den andra säger med vad det vara må för nickanden, hummanden eller frågor. Allt sådant som väldigt lätt försvinner i s k sociala medier.

Väldigt mycket handlar kontexten de facto om värderingar, som vävs in i språket och betydelser. Då kontext och kod är nära är det digitala text/foto/video-mediet oerhört effektivt. Men när folk har andra åsikter, värdeladdning i ord och ett annorlunda språk, blir mediet uselt på att ringa in och bekräfta en common ground. Digital kommunikation blir mycket svår och besvärlig utanför den egna bubblan. I den krävs mycket mindre energi för att budskapet ska nå fram.

Konstruktiv debatt på webben är en konst som kräver reflektion. Men konstruktiv avser jag här diskussioner som inte bara bekräftar (Du är så bra! ), utan kommunikation där man faktiskt för fram olika åsikter och information som kan vara motstridig. Den behöver ändå inte leda till att någon ändrar åsikt, men om människor kan utvidga sin egen kontext med att ta till sig information om andra deltagares kontext och kod, har man redan uppnått en utveckling. Detta tycker jag är viktigt att tänka på. Att någon klarar av att helt ändra åsikt under en diskussion är överlag orealistiskt, tycker jag, om man inte kan bidra med helt ny information och framföra den på ett sådant sätt att den andra, utan att tappa ansiktet eller rubba sin egen världsbild (kontext) för mycket, kan backa. Men ofta tar det tid att ändra sin uppfattning och konfrontation är sällan produktivt.

Vad jag därför gärna vill fästa uppmärksamhet vid är just att söka den gemensamma grunden, ringa in den och använda den som utgångspunkt. För det andra är det aldrig, tror jag, produktivt att anklaga någon för något eller tillskriva dem åsikter (dvs kontext). Man måste fokusera dels på sakfrågor, dels kan man alltid tala utgående från sig själv. Alltså i stället för att säga (skriva) att nån är (--välj skällsord --), kan man skriva att man inte kan acceptera påstående x, eftersom y (fakta). Detta är helt basic psykologi och konfliktlösning. Plus att det alltid är en sämre och kanske också mer oetisk taktik att antasta någon som person, jämfört med att kritisera enskilda, konkreta uttalanden eller handlingar.

Sociala medier är mycket intressanta. Inom Citizen Landscapes jobbar man också med frågor om deliberativ demokrati utgående från Suomi24 material. Väntar med spänning!