Om digitaliseringens förödande effekter

Fortsätter härmed min ovana att inte skriva ordentliga recensioner, utan öppet diskutera med böcker under pågående läsning. Det riskerar förstås bli orättvist, men å andra sidan tycker jag att läs- och tankeprocesserna i sig är värdefulla och intressanta vid sidan av slutgiltiga omdömen om hela verk. Utsätts denna gång: internetkritikern Andrew Keens nyaste "The Internet is not the Answer" och med risk för att inte ge verket full rättvisa. Jag har den sista femtedelen oläst.

Det behövs utan vidare kritisk analys av digitaliseringens effekter. I den otroliga hypekultur vi hamnat i är det en nödvändighet. I en situation då många branscher råkar ut för stora omstörtande förändringar och nya explosionsartat växande, enorma företag skapar sig närmast monopolliknande ställning på marknaden och utgör globala de facto maktutövare är det viktigt att försöka förstå vad som är på gång. Att det sker samtidigt som den västerländska medelklassen förlorat både resurser och inflytande är ett faktum, men att det skulle finnas ett orsakssamband av avgörande slag har ingen mig veterligen påvisat. Att en förbittrad man spyr galla och förakt över naiva men absurt framgångsrika kloppar är ändå inte i mina ögon tillräcklig kritik. Jag saknar ett historiskt perspektiv, en genuin jämförelse med industrialismens första skeden, till exempel. En förståelse av vad den kulturella betydelsen av medier och kommunikation innebär för samhället.

Vad som stör mig mest är att jag tycker att Keen förfaller till det han mest skäller på, den ytlighet som Carr lyft fram. Hanteringen av källor och argumentation är varken noggrann eller genomarbetad. Han fyller sida efter sida med citat och lösryckta argument, som han anser stöder hans agenda. Googlamentering, helt enkelt. Men när man hittat ett grovt slarvfel på sidan 12 blir det liksom bara helt fel.

Bäst tycker jag han är när han faktiskt skriver om sig själv, sin barndom i Soho och sina äventyr i media/kultur-sektorn i USA under dess tidigaste digitalisering. Då talar han själv, det uppstår äntligen ett sammanhang och en mer koherent bild, där man kan skönja samband och förlopp. Boken har alltså sina poänger, men man skulle gärna ha tagit dem till sig i ett mer genomarbetat format. Att man har x-hundra citat för att styrka sin ståndpunkt (och radar upp dem alla) betyder bara ingenting i dagens informationsöverflöd. Det är argumentationen som måste hålla. Den kanske delvis finns i denna bok, men den går säkert att kommunicera på ett mer effektivt sätt.