Nödvändigheten av humaniora

Redan i våras stod det klart att regeringen vill skära enorma summor av universitetssektorn. Vid Helsingfors Universitet har man räknat ut att det för dess del rör sig om över 100 miljoner euro under valperioden. Det betyder att man i snabb takt förlorar 15% av sin finansiering. Vid universitetet finns idag tolv fakulteter (om man räknar Soc&kom som en egen fakultet) och femton andra separata enheter. Sammanlagt finns det cirka 10 000 anställda. Finansieringen varierar mycket mellan olika fakulteter och enheter, både till storlek och källor. Helsingfors Universitet producerar överlägset mest utexaminerade människor i Finland av alla universitet, dubbelt så många kandidater och nästan dubbelt så många doktorer som t ex Aalto universitetet. Veterinärer och doktorer i farmkologi utbildas bara vid ett annat universitet. Kring en tredjedel av alla tandläkare kommer från HU. Doktorerna i humaniora, statsvetenskaper och pedagogik, i naturvetenskaper är alla minst tre gånger så många som vid de andra universiteten, i medicin minst det dubbla. Nästan alla doktorer inom argo-forst, nästan varannan jurist, en klar majoritet av alla teologer kommer från Helsingfors Universitet. * Positionen som det starkaste forskningsuniversitetet är ganska klar, men också som utbildare av läkare, tandläkare, jurister, lärare och tjänstemän är HU oersättligt.

I detta läge är det kanske ändå inte så bra att pressa de många universiteten i vårt land med frågan om på vilket område de tänker vara på världstoppen om några år. Är det klokt att tänka att man ska köra ner något område vid landets största forskningsuniversitet? Eller tänker man att de mindre universiteten kraftigt ska specialisera sig och lägga ner stora delar av sin verksamhet?

Frågan är relevant eftersom idén med en universitetsutbildning är att den sker i nära samarbete med forskningsverksamhet. Är man faktiskt färdig att offra den högre (ut)bildningen i regionerna på ett sådant sätt? Finns det inte ett självändamål i att motverka en koncentration av eliten till huvudstadsregionen? Måste alla universitet producera toppforskning på de områden de har undervisning? Hur tänker man här? Behöver vi inte en lokal bildad grupp på flera orter i Finland - eller gör sådant populism svårare?

Forskningen tenderar dessutom att bli också mer mångdisciplinär. Det är ett sätt att åstadkomma nya ansatser. Ju fler mångfaldiga miljöer desto bättre förutsättning för kreativa samarbeten med nya infallsvinklar. Själv tycker jag inte riktigt om tanken att ens en kandidatexamen ska kunna ges utan aktiva forskare i samma hus.

Som humanist är man förstås särskilt orolig för att humaniora, som ett område där resultat och lönsamhet är svåra att definiera, ska råka illa ut. Ändå är det just humanisterna i Helsingfors de som rankar bäst bland alla finska universitet internationellt. Men ranking och "impact" är sekundära vad gäller humaniora och samhällsvetenskaper. I dag borde deras betydelse stå tydligare än någonsin: för att kunna greppa och hantera de förändringar som är på gång är deras insatser ovärderliga. Vem annan kan förklara varför kriser uppstått och hur de utvecklas? Kulturforskare och pedagoger har rykt in och hjälper till både i teori och praktik med att hantera utmaningar i kommunikation och integration. Är det inte också precis förståelse för kultur och samhälle, som kan hjälpa oss med att bättre sätta våra fina innovationer i människors händer och hjälpa till att anpassa och marknadsföra dem både här hemma och i utlandet?

I slutet av veckan besökte igen humanistiska fakultetens internationella Advisory Board Helsingfors Universitet. Den otroligt snabba och kraftfulla utvecklingen inom digital humaniora i vårt land uppmärksammades särskilt. En förutsättning som inte får glömmas för denna gynnsamma utveckling är att vi inte behöver bara humanister, utan också nya tydliga satsningar och investeringar i de ibland misskrediterade "stödtjänsterna" för forskare. Det handlar inte om onödig byråkrati som ska skäras bort, utan tvärtom viktiga förutsättningar för att forskningen ska kunna genomföras på det sätt den har potential. Vi behöver bibliotek, informatiker, it-stöd, jurister osv för att kunna bygga upp verksamheten. I veckan kom glädjebudet att Finland äntligen gått med i CLARIN-samarbetet, men vi behöver mera internationella samarbeten kring infrastrukturer. Vi behöver stark närvaro i t ex DARIAH, OpenAire och RDA. Jag hoppas att det finns förståelse, öppenhet och aktivitet för detta på alla nivåer i vårt land.