fredag 29 maj 2015

En missriktad hämndaktion

- Skapa förutsättningar för företagsverksamhet, och inte lägga sig i, var Miki Kuusis svar på en publikfråga om vad staten borde göra för att hjälpa nya småföretag att födas och verka. Som en av nyckelpersonerna bakom framgångshistorien Slush talade han för personalen IT centralen för forskning och vetenskap CSC i veckan. Han argumenterade starkt för att det är just och endast små tillväxtföretag som kan skapa arbetstillfällen och balans i vår ekonomi på ett hållbart sätt. Han påpekade också, att det till skillnad från den industriella revolutionen inte behövs särskilt mycket kapital i den digitala dito. Det som behövs är kompetens, visioner, mod och handlingskraft.

De tre senare är svårare att åstadkomma för en regering än den första. Att det funnits en bred och stark utbildningssektor har gjort att det funnits kompetent folk att ta till, folk som är läskunniga på riktigt och som tack vare lång utbildning är förmögna att anpassa sig och lära sig nya saker. Men utom konkurrenskraft, ger (ut)bildning också livskvalitet och lycka.

I det nya regeringsprogrammet sammanflätas populistiskt hat av eliter med ännu mer skumma ambitioner. Det bildningsförakt som verkar förena regeringspartierna kommer ju klart att slå hårdast mot t ex en stor del av sannfinländarnas och centerns väljare och skapa större ojämlikhet och minska på chanser till individuell framgång. Det är lite samma som med den obligatoriska språkundervisningen i grundskolan: en barnslig protest mot att någon anser sig veta bättre än man själv hurdan (ut)bildning är bra för både samhället och en själv. En protest som i längden allra mest drabbar en själv. Rättigheten att vara okunnig och lära sig bara det man själv vill! Tyvärr ofta med slutresultatet att man inte lär sig särskilt mycket. Eller finns det evidens på motsatsen någonstans, moderna samhällen där det varit helt frivilligt att lära sig saker och där folk i allmänhet blivit mycket kompetenta, lyckliga och framgångsrika? Hela idén om att den som vet mindre skulle ha bättre förutsättningar att bedöma vilka insikter som är nyttiga, är ju absurd. Att makthavarna sedan allt mer tonar ned frågor om (folk)bildning och skär i utbildningen kommer ju bara att leda till att högutbildade har ännu mer försprång och fördelar. Att det åtminstone delvis faller högern på läppen är ju ganska begripligt. Personligen har jag väldigt svårt att förstå varför populistpartier motarbetar sina väljares intressen på detta sätt. Handlar det om cyniskt maktspel från några av ledarna inom partiet eller är man faktiskt så kortsiktig och korkad? Varför talar man inte om den lilla människans rätt till kunskap?

Forskningssektorn har redan ett tag varit utsatt för en hel del turbulens och det finns säkert saker man kan göra för att underlätta vetenskapliga framsteg och utnyttjandet av dem utanför den akademiska sektorn. Trots det skulle det vara enormt viktigt att se att det är en bred grundforskning som är den förutsättning vi behöver för att sedan kunna skapa de efterfrågade innovationerna. Genom bredd är vi mindre sårbara och skapar möjligheter för att kombinera olika typer av kunnande, en icke oviktig del av den vetenskapliga utvecklingen. Under ett annat seminarium i veckan fick jag ta del av några av de konsekvenser nedskärningarna haft vid ett par forskningsinsitut. En positiv sak är att man blivit tvungen att se över sina informationsresurser och deras tillgänglighet. Hur resurserna allmänt sedan ska kunna räcka till att bedriva långsiktig, vettig forskningsverksamhet och grundforskning är en annan fråga.

I onsdags hölls vid Åbo universitet ett välbesökt heldagsseminarium om öppenhet. Också vid landets universitet kan man nu börja se frukterna av att man i ledningen blivit medveten om de stora fördelar bättre informationsförvaltning inom vetenskapen och större öppenhet har att erbjuda. Men tillgång till information hjälper inte ensamt. För fortsatt framgång behövs absolut att man också värnar om ett brett bildningsideal i hela samhället. Och det är inte elitism. Som Miki Kuusi sade, den viktigaste resursen i dag och i framtiden är inte pengar, det är intellekt och mod. För att hjälpa folk att kunna och våga pröva på nya saker behöver vi kompetens och en grundtrygghet som gör att man inte behöver vara rädd för att ta risker.






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar