Seminarium om Open Access-böcker

Deltog i dag i ett intressant seminarium på Finska Litteratursällskapet (SKS), som redan ett tag utrett möjligheterna till att börja publicera också böcker öppet på webben. Faktum är ju att vetenskapligt förläggande i praktiken aldrig är lönsamt (med några misskreationer till undantag), åtminstone på mindre språk. Det billigaste vore att sluta ge ut böcker helt. I synnerhet exporten är rena förlusten för SKS. Men det som känns så bra när man lyssnar till sällskapets generalsekreterare Tuomas M.S. Lehtonen är hur starkt sällskapets linje präglas av dess syfte: att verka för den finska kulturen. Det finns en uppriktig vilja att nå ut, att syssla med humanistiskt och kulturellt bildningsarbete. Därför är också frågan om öppet publicerande så viktig. För man måste publicera; man vill faktiskt framför allt nå ut. Men någon måste stå för fiolerna, om man ska fortsätta i den omfattning man nu har. Den är faktiskt ansenlig i förhållande till resurserna.

Dagens system för vetenskaplig kommunikation är faktiskt ganska ineffektivt. I Storbritannien går ca 10% av alla forskningsmedel till att köpa (tillbaka) tillgång till forskningsresultat åt forskarna. Sannolikt är siffran liknande i Finland. Priserna på tidskrifterna stiger årligen, samtidigt som både skribenter och granskare inte får någon del överhuvudtaget i de inkomster som de några få jätteförlagen drar in. Elsevier gjorde förra året över en miljard vinst före skatt. En miljard. De tidskrifter och vetenskapliga förläggare som är fristående, arbetar för det mesta till stora delar på förlust eller utan ersättningar. Fortfarande är läget det, att när jag i veckan jagade forskning om open access, fanns en stor del bakom betalväggar. The irony. Man "måste" publicera i vissa viktiga tidskrifter för att meritera sig inom många områden.

En av de verkligen viktiga sakerna som sades under dagen gällde just detta, och det kom från ett anmärkningsvärt tungt håll. Pro rektor Keijo Hämäläinen från Helsingfors Universitet uppmanade forskarna att hellre välja tidskrift enligt impact än enligt den finländska rankningen, som ligger till grund för universitetens finansiering. "Tyck inte synd om universitetet, utan tänk på att få så stort genomslag som möjligt!" sade han. I praktiken betyder det: välj en lågrankad, modern och öppen tidskrift som PLoS ONE som ger stor synlighet och mycket citat, framom en högt rankad tidskrift som kanske lusläses av nördar. Jag hoppas i o f att ministeriets tjänstemän lämnat platsen i detta skede, för det vore ännu värre om man skippade det nuvarande systemet till förmån för citatindex som man lätt inbillar sig att avspeglar forskningens betydelse eller relevans. Man får inte missbruka metrik, när resurserna inte räcker till kvalitativ granskning. Minns inte vem som nyligen sade det, men det säkraste sättet att få bra indexvärde åt sig är ju att skriva in ett fel i sin text. Man kan slå sig i backen på att många vill korrigera det snarast och hänvisar vänligast.

Dagens utländska talare, Rupert Gatti från Open Book Publishers, argumenterade mycket övertygande för att det lönar sig att lägga ut också monografier gratis på webben. Man kan sälja pappersböckerna, och de går bättre åt i bästa fall. I alla fall går det inte sämre ekonomiskt (det kan det knappast göra, för de flesta böckerna säljer bara högst några hundra exemplar ändå). Dessutom är det viktigaste ändå att nå ut. Vi gör inte forskning för att göra pengar, vi gör den för att främja kunskap och vetenskap. Nästan alla i branschen är av samma åsikt, också de som arbetar med att ge ut böckerna. Åtminstone äldre böcker kunde bra ges ut öppet på nätet av förlagen redan nu som försök, men jag misstänker att många har otillräckliga avtal för det, i synnerhet vad gäller illustrationerna. Även vad gäller nya böcker är erfarenheterna rätt uppmuntrande. Det kan ändå uppstå ett glapp i budgeten i ett litet språkområde som det finska om man går in för en dylik freemium-modell. Men det finns också andra finansieringsmodeller som fungerat mycket bra. I Finland hoppas man på ett konsortium av forskningsfinansiärer och  -organisationer, som kunde stöda öppen utgivning. Slutsumman skulle förhoppningsvis inte bli så mycket större, om man samtidigt kan främja open access på bred front.

Gatti sade att "ingen läser vetenskapliga böcker". Det har också konstaterats att ingen läser artiklar heller. När jag ser på det politiska läget i vårt land är jag benägen att hålla med: vi forskare måste nå ut mycket bättre. Och då handlar det verkligen inte ens bara om att dela ut texter gratis på webben. Men så länge vår "nyttighet" utvärderas enligt nuvarande kriterier, kommer utgivningen av vetenskapliga artiklar att fortsätta att växa i rasande takt.  Om forskningen eller samhället blir alls bättre av det är oklart. Finlands Akademis generaldirektör Heikki Mannila talade om vikten av bloggar i det stora flödet. Överlag fanns många tunga namn bland talarna och alla talade med insikt om den pågående omvälvningen. Det finns nog ingen väg tillbaka utan vi måste skapa oss goda strategier i den nya digitala miljön.