Detta år är det Open Knowledge i Finland som håller i tävlingen. Föreningen, som grundades för några år sedan, har redan etablerat sig som representant för "gräsrötterna", en viktig aktör och den officiella motparten till myndigheterna. Jag måste riktigt gräva i mitt bloggarkiv och kom på att jag faktiskt var med då idén om en finsk sektion, kanske den första i Norden, lanserades på hösten 2011. Jag minns att uppslutningen var massiv och stämningen entusiastisk, liksom under de första Apps4Finland-tävlingarna, som Forum Virium höll i.
De första datasetten som släptes och APIerna som kom var stora händelser. Open Knowledge har gjort ett mycket stort arbete under dessa år. Trots att salen var smockfull också denna gång vid lanseringen av tävlingen var alla redan bekanta med vad det handlar om och en lång rad myndigheter och även några företag presenterade fantastiska datasläpp men rätt små åtbörder. Det som ändå väckte vissa reaktioner var Teostos release med information om konserter. Denna data torde ganska enkelt kunna kombineras med information om recensioner eller artister från finlandssvenska tidningar, som har ett fint API. (Stötte förresten på en ganska utförlig artikel på finska om APIer.)
Det som man märkte var, är att datas kvalitet börjar bli allt viktigare. Om man vill åstadkomma vettiga tjänster eller kombinera data från olika källor, måste det finnas någon ordning på strukturerna, helst dessutom en viss samstämmighet eller likformighet i hur data struktureras på olika håll. Detta är sådant man ser bara med att försöka, det är verkligen learning-by-doing som gäller: genom att fundera och testa kan man se vad data och gränssnitt duger till, och vad man behöver åtgärda på produktionssidan, var luckorna och problemen finns. Det är också orsaken till att fiffiga instanser går med i dylika hack och tävlingar, för att lära sig och se vad det lönar sig att satsa på, då man ska börja uppfylla PSI-direktivets krav på att öppna myndigheters (inklusive bibliotekens, arkivens och museernas) data. Det behöver inte vara mycket eller dramatiskt, man tager vad man haver och ser vad det leder till.
Inom Open Knowledge finns också en forskningssektion vars finska grupp i dag ordnade ett bra halvdagsseminarium kring öppen forskning (videoinspelningar av en del av programmet finns här).
Här finns ännu väldigt mycket att diskutera och göra. Till exempel framkom det att det under de senaste veckorna ordnats två olika hackathon kring digital humaniora/samhällsvetenskap, varav det ena bemannats nästan endast av kodare och det andra av nästan endast humanister. Med undantag av lingvistiken söker samarbetet verkligen sina former ännu. Det är min fasta övertygelse att vi också här kommer framåt endast genom att pröva oss fram med små steg och ömsesidig respekt.
En inte alldeles oviktig fråga är hur man ska kunna hitta på projekt som är tillräckligt intressanta forskningsmässigt för både it-folk och humanister (förutsatt att båda grupperna ska göra forskning samtidigt i samma projekt). Nu verkar det lite som om det humanisterna vill göra ofta antingen är alldeles för tråkenkelt eller helt omöjligt komplicerat eller bara omöjligt som del av ett samtidigt humanistiskt projekt. Å andra sidan har humanister ibland svårt att se poängen med fina applikationer som it-forskare entusiastiskt förevisar.
 |
| DATABASE at Postmasters, March 2009 by Michael Mandiberg / CC BY-SA |
Hur mycket det handlar om att hitta ett gemensamt språk och hur mycket det handlar om att faktiskt tänka ut integrerade för alla parter intressant forskningsfrågor (och om det alls är möjligt) återstår att se. Hur som helst kommer samarbete att behövas och vi har fantastiska möjligheter framför oss, bara vi lär oss tala med varandra trots olika bakgrund och intressen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar