Kunskap och stora beslut

Frågan om hur man ska kunna få ut med samhällsnytta av forskningen har varit ett relativt hett tema den sista tiden. Jag tror och hoppas det oftast handlar om hur man ska kunna utnyttja vetenskaplig forskning ekonomiskt och politiskt, snarare än om att forskningen i sig borde vara mera nyttig. Jag har skrivit tidigare om hur det finns tre olika domäner eller aspekter på saken: forskningen, beslutsfattarna och allmänheten+media. Det är tre områden på vilka det behövs förändringar för att till exempel uppnå "vettigare" politik. I fredags ordnades på Sitra (Jubileumsfonden för Finlands självständighet) ett litet frukostseminarium om forskningsbiten. Seminariet var välbesökt och bra, på plats fanns många aktörer från forskningsfältet och perspektivet låg egentligen någonstans mittemellan den enskilda forskarens och forskningsfinansiärens.

Utgångspunkten var att folk inte längre läser forskningsrapporter, ens fast de själva beställt dem för dyra pengar. Det är inte att undra på att akademisk forskning har ganska liten inverkan på politiken och beslutsfattandet om läget faktiskt är så illa. Då kan ju forskarna antingen bara beklaga att folk blivit så "lata och dumma" och fortsätta trampa på i ullstrumporna, eller alternativt fundera på vad man eventuellt själv kunde göra åt saken. Saken berör ändå inte bara forskarna, utan också finansiärerna, universitet och andra forskningsinstitutioner samt förläggare. Alla dessa var representerade under seminariet. Det behövs påhittighet och nya fördomsfria tag av forskarna, men det behövs också stöd och uppmuntran av alla de andra ovannämnda parterna.  Det måste till exempel finnas flexibilitet och beredskap att hantera nya alternativa multimodala forskningsresultat och lärdomsprov, att finansiera, arkivera, publicera och marknadsföra dem. Och som det diskuterades på seminariet, det behövs stöd och marknadsföring för forskare som bloggar. Här finns många saker att ta i för till exempel universitet och andra organisationer på fältet.

Sitra har egentligen en ganska viktig och intressant roll just när det gäller dessa frågor, fast den förbigås ganska kort i Raivios färska rapport om evidensbaserat beslutsfattande och vetenskaplig rådgivning i Finland. Fonden, vars uppdrag är att utveckla det finska samhället, är egentligen en vetenskaplig, seriös "tankesmedja", finansiär och aktör. Om ni minns var det här Esko Aho var verksam innan han åkte till Harvard. Som lydande under riksdagen ter den sig åtminstone för mig som en sådan aktör man efterlyst (i stället för diverse himasäventyr): forskningsbaserade synpunkter, projekt och visioner om de stora linjerna för en hållbar och vettig samhällsutveckling. Och Sitra har visserligen varit aktiv för att förbättra beslutsfattarnas och allmänhetens kunnande genom utbildning för beslutsfattare och en modern och öppen kommunikation (se t ex deras Twitter eller You Tube-kanal). Det man kanske ännu kunde önska är en lite större öppning mot humaniora, men också det kanske kan anas vara på kommande. Man intresserar sig mycket för beslutsfattande och det blir allt tydligare också här, liksom inom ren business, att människor och kommunikation är oumbärliga för att man ska få någonting gjort alls. Därför är framtiden samarbetets och nätverkens.

Det twittrades (förstås) flitigt under seminariet, bra twitter dessutom, som jag samlade i en Storify. Där finns en del intressanta material kring ämnet. En viktig sak var den som doktoranden och bloggaren Tuomas Aivelo lyfte fram: forskningen rapporteras i synnerhet i media ofta helt utan kontext, som lösryckta resultat, vilket skymmer hela den sociala och spännande processen som finns i forskningen. Han var irriterad över myten om de enskilda geniala forskarna. I verkligheten uppstår ny kunskap alltid om inte i direkta och nära samarbeten och dialoger mellan kolleger, åtminstone som påbyggnad och relaterad till tidigare kunskap och andras arbete. Också forskaren Tuuli Anna Mähönen var inne på frågan hur svårt det kan vara att få fram sitt budskap genom media. Därför skulle det också vara så ytterligt viktigt att forskare satsar den tid och energi det behövs för att bygga en nätnärvaro och egen direktkontakt till någon publik. Jag minns Åsa M. Larssons fina presentation om värdet att ha en egen direkt kanal att använda då man vill komplettera eller korrigera felaktigheter i media. Men det skulle behövas hjälp till exempel i form av bloggredaktioner som skulle stöda skrivandet, marknadsföring och förvaltande av forskarbloggar och deras innehåll. Den som läser finska kan också kolla Petro Poutanens inlägg om saken. Själv tycker jag att Åbo Akademi lyckats rätt bra med t ex sina Forskarbloggar, medan Helsingfors Universitets bloggar verkar oöverskådliga och har dålig webbsynlighet.

Det skulle också vara fint med närmare samarbeten mellan aktörer som Delegationen för informationsspridning, Finlands Akademi, Vetenskapssocieteten, Sitra, Vetenskapliga samfundens delegation, Yle, forskningsorganisationer, författare och journalister på området osv. uttryckligen gällande forskningens innehåll och spridningen av kritisk läskunnighet. Kanske man inom Initiativet för öppen forskning och vetenskap också kunde fundera på något sådant?