Barn, sociala medier och förbud

Ett av mina barn tappade all sin e-postkorrespondens när Google plötsligt utan rimliga förvarningar stängde kontot på grund av barnets ålder. Ett litet tag senare fick barnet ett e-postkonto via skolan - hos Google! Det här med barn, webb och sociala medier är en gråzon på många sätt. Själv tycker jag det är orimligt att utestänga tweenies från delar av webben på ett sätt som ter sig helt slumpmässigt ibland: beroende på egen motivation, beredskap att vara lite oärlig, föräldrarnas bistånd, samtycke eller motstånd, skolans och lärarnas kompetens och företagens policyn och noggrannhet är barn i enormt olika läge, med olika förutsättningar och möjligheter att vara delaktiga i sociala medier.

De senaste dagarna har Instagrams plötsliga skärpning vad gäller implementeringen av sin egen (för många hittills okända) policy väckt en del diskussion. Eller diskussion och diskussion. Har sett lite expert- och lärarkommentarer om saken, men däremot en uppsjö att präktiga föräldrakommentarer av typen "Bra, just det!",  "Barn ska ha bättre saker att göra" och "Det är bara porr och förvrängda kroppsideal i flödet". Amen. Och verkligen nedslående. Har dessa föräldrar faktiskt tittat på vad deras barn skapar och hittar på? Aj nej. Det kan ju vara lite svårt om de inte är på Instagram ...


1. I skolan kan och ska man använda sociala medier och digitala hjälpmedel. Det handlar om viktiga kompetenser. Skolan kan inte vara något museum för handlingsmodeller från 30 år tillbaka. Har själv imponerad följt med hur man i skolan (redan i de lägre klasserna) använder bloggar, fotar, skiver och gör filmer och är oerhört glad och tacksam för lärare som är och låter barnen vara kreativa. Mobilerna är i flitig användning. Kommunikation mellan elever och lärare sköts delvis också med appar, vilket känns lättillgängligt, naturligt och bra för barnen. Föräldrar och lärare är närvarande och kan visa exempel på hur man beter sig. Det ger också faktiskt en ökad transparens.

2. En viktig bit i det pedagogiska är självständigt arbete. Överlag är jag själv av den åsikten att förbud ska tillämpas i barnuppfostran med ganska stor återhållsamhet. Det är bättre att lära barn att använda sitt eget omdöme, eftersom man ändå inte kan hänga över deras axel hela livet. Det försöker jag åtminstone själv göra, hellre tala om respekt och värderingar, om att inte vara rädd att be om hjälp om något går fel, men att uppmuntra dem att närma sig saker med öppet sinne, men tillräcklig försiktighet.

3. Integritet bör respekteras, också barnens. Att gå in och läsa någons e-post,  chat eller webbhistorik är samma sak som att läsa en dagbok eller annan privat korrespondens. Själv känner jag det som djupt motbjudande när föräldrar manas att rota i sina barns privata dokument, må de sedan vara digitala. Det signalerar enligt mig misstroende och arrogans. Vad vi borde lära ut är öppenhet, förtroende och respekt.

4. Webben består av bubblor. Också Instagram består av bubblor. Barnen följer enligt min uppfattning mest varandra. Bilderna är en form av kommunikation som inte skiljer sig till innehållet från textmeddelanden eller chat. Utom att man på samma gång tränar det visuella, att ta bilder och behandla dem. Ett dylikt medium ger också möjlighet att reflektera över vad man kan förmedla med en bild och hur man gör det. Ungarna är häpnadsväckande duktiga många gånger. Jag har svårt att se varför man vill ta detta ifrån dem. Bara av princip.

5. Det som barn behöver lära sig är att skapa egna material, dela dem och att förstå sina egna och andras rättigheter: när man kan låna material eller återpublicera det osv. Det är t ex super om man skapar själv (instagram) jämfört med att man halvlagligt kopierar (pinterest).

6. Det här med åldersgränser och ärlighet anser jag vara ett problem. Jag förstår inte heller riktigt hur det ovannämnda samarbetet google-skolan ser ut juridiskt. Har ibland en känsla av att det är bäst att inte fråga, eftersom lagstiftningen är så efterbliven och konstig på många sätt fortfarande. Faktum är i alla fall att de flesta av våra barn använder digitala medier dagligen. De som inte gör det är utanför. Tråkigt om deras föräldrar bidrar till detta på grund av egna fördomar.

Det är inte bra marknadsföring av bolagen heller gentemot sina kommande kunder att bete sig oförutsägbart och på ett sätt som upplevs djupt orättvist. Ett barn som lagt ner hundratals timmars arbete på att skapa fina bilder och så bara raderas de plötsligt? Hur hyggligt är det? Och att andra vuxna sedan säger "Bra" och "Just så!" gör mig nog ledsen.