Drömmar om öppenhet

I morse ordnades ett frukostmöte på Café Aschan av Europeana med samarbetsparter. Det är en tid sedan jag haft tid och möjlighet att vara med i dessa kretsar och det var många glada återseenden åtminstone för min del. Tillställningen inleddes med en presentation av Europeana, som verkligen vuxit och mognat till ett oerhört intressant projekt. Bland annat puffades de nya drömmarna och det fina crowdsourcing- och materialinsamlingsprojektet om första världskriget. Man jobbar på ett fint sätt med delaktighet och öppen länkad data. Det handlar om att se informationsresurser som just resurser och utnyttja dem så effektivt som möjligt. Man kunde lära av denna ansats på många håll inom vårt samhälle.

Efter inledningen ordnades en diskussion om digitalkultur. Det kom flera kommentarer om att alla fyra deltagare var kvinnor, vilket förstås var en trevlig slump. Diskussionen var mycket intressant, men jag var tyvärr tvungen att springa därifrån innan den tog slut. Under diskussionen kom i alla fall flera viktiga aspekter fram, som jag också grunnat på, inte minst behovet av ordentliga informationsstrukturer för att ny kunskap verkligen ska kunna uppstå.

Minna Karvonen från Kultur-och undervisningsministeriet tog också upp en annan sak jag varit inne på, nämligen problemet med lärare som är osäkra på teknik och elever som tror att de behärskar allt som har med det digitala att göra, även innehållsmässigt. Minna lyckades formulera det mycket bättre än jag någonsin kunnat: lärarna kan kritisk läsning och substans, men de känner ofta mycket stor osäkerhet inför de tekniskt självtillräckliga eleverna, vilket förhindrar eller försvårar överföringen av den viktiga kompetensen kritisk läsning, mm. Hon kallade detta för osäkerhetsglapp (epävarmuuskuilu, tror jag det finska ordet var). Om vi inte tar i denna problematik i rask takt och ordentligt, kan vi få en del negativa följder senare.

Rykten gick också om att nationell dataaggregering kanske lite tonats ned inom Europeana. Jag tror det kan vara rätt tänkt, eftersom det kan påverka datans kvalitet negativt. Dessutom är det mycket viktigt att alla minnesorganisationer faktiskt förstår att de själva bär ett ansvar för att också öppna sin egen data direkt. När man en gång vågat öppna (för det handlar om att våga, det framkom i dag igen) via Europeana, ska man inte stanna där, utan också öppna sin okorrumperade data för världen direkt.