När jag var liten dånade huset dagligen av klassisk musik. Det var framför allt genom min pappa jag lärde mig något om den musik som var helt främmande för största delen av mina jämnåriga kamrater. På 1980-talet kom sedan walkmannen. Men den var ju förhållandevis klumpig. Först med dagens ipodar och mp3-spelare har musikupplevelsen blivit privat.
Jag kan inte låta bli att jämföra med det tysta läsandets genombrott. Det var mycket, mycket långsammare, från medeltiden till 1700-talet, eller kanske senare. Först när läskunnigheten blev norm och både tidningar och skönlitteratur blev vardagsmat blev högläsningen förpassad till barnkammaren. Och en del tråkigare föreläsningar. (I dag måste man ju dessutom i värsta fall både lyssna till högläsning och samtidigt läsa en massa text på erbarmliga powerpointar. Multitasking, minsann.)
Läslusten, romanmanin, som spred sig på 1700-talet ansågs av en del kretsar moraliskt tvivelaktig. I synnerhet kvinnor som läste massor av böcker blev ju lite suspekta: vad stod det egentligen i böckerna som trollband dem så, att de inte ägnade sig åt handarbete och andra nyttigare sysslor lika mycket längre? Det måste väl vara lågt och förkastligt. Framför allt var det utom kontroll. Den tysta läsaren som stänger ut omvärlden provocerar genom sin privata erfarenhet.
I dag är den skrivna texten inte lika hemlighetsfull längre. Vi skriver många gånger mer än vi läser. Åtminstone sätter vi lika mycket tid på det: e-post, sms, statusuppdateringar, bloggar. Vi skriver för varandra och skummar andras texter.
Musiken tenderar däremot att bli en mer privat upplevelse. Mina egna barn har gått miste om att bli bombarderade med klassisk musik, för den har jag i min ipod. Men vad lyssnar alla dessa människor på, alla som går omkring med knappar i öronen. Jag brukar undra det ibland. Även om det inte är moraliskt indignerande i dag, kan det kännas lite sorgligt också. Att musiken blivit så privat. Fast det är väl bra att den blivit så vardaglig också, att alla i dag kan ta del av den på egna villkor.
Tee-se-itse sohva vuodelta 1894
1 dag sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar