Om strategier och mätbarhet

Jag blev oerhört inspirerad av ett nytt förslag till kvalitetskriterier för allmänna bibliotek(fi). Som det mycket tydligt kom fram i senaste nummer av Finsk tidskrift är kvalitetsmätning mycket svårt då det gäller vetenskaplig verksamhet och bildning. Lyckligtvis kan vi alltså läsa om hur sådant ska göras ... ungefär så här försöker man resonera:

Alla framgångsrika organisationer har en strategi, som innehåller en mission och en vision. Efter att man arbetat fram en sådan, måste man förstås sätta den i verket, dvs implementera den. Den kan t ex lyda: I vår verksamhet utvecklar vi kompetens, arbetskultur och organisationsmetoder, höjer synergieffekten och skapar målgrupper. Strategin ger redskap att styra en organisation i önskad riktning och att mäta uppnådda resultat. Det är viktigt att ha kontroll över verksamheten, så att man kan styra den i önskad riktning. Kontroll av utvecklingen, sk styrning, kräver i praktiken utvärdering och mätbarhet.

Alla framgångsrika organisationer utvärderar också därför sig och sin verksamhet. För ändamålet behövs kvalitetskriterier och rekommendationer dvs mål. Det är av högsta vikt att kvalitetskriterierna är mätbara, så att resultaten kan utvärderas och styrningen förbättras. Framför allt måste ribban höjas och personalens kompetens förbättras. Kvalitetsmätning och utvärdering är svårt, i synnerhet inom kultur- och bildningsbranschen. Därför måste man beakta att man inte kan mäta alla områden eller uppge kvalitetsrekommendationer för alla områden. Undervisning- och kulturministeriet har i sin utredning om kulturens framtid konstaterat att kulturen har ett egenvärde, i synnerhet som underlag för kreativa verksamheter och innovationer, varför det är samhällsnyttiga verksamheter som kan beaktas endast på en allmän nivå, eftersom den framtida utvecklingen påverkas av många föränderliga faktorer.

Kvalitet kan mätas på två sätt: antingen genom hur nöjda användarna är eller genom att vinna ett pris, så att man får diplom på väggen som man kan räkna. Vad personalen själv anser om huruvida den lyckats hålla god kvalitet eller uppnått sina mål kan man få veta vid utvecklingssamtal. Dessa förs individuellt och i förtroende, varför resultaten inte kan beaktas. I alla fall bör personalens kompetens utvecklas. Kundernas bedömning av nytta kan mätas i kvantitet (dvs användningsfrekvens) eller deras subjektiva bedömning av erhållen nytta.

Nyttan hänger organiskt ihop med verksamhetens effektivitet. Effekten av verksamheten eller förbättringar (vaikuttavuus) kan mätas på följande sätt: Har man uppnått sina mål? (ja/nej) Har åtgärder haft effekt? (t ex på en skala från 1-10) Står effekterna till någon relation till behoven? (ja/nej) Vilka mekanismer finns i effekten? (vad fan betyder det?) Hur omfattande är effekterna? (i procent eller antal) (fritt efter Rajamäki 2006). Man kan på detta sätt få en kartläggning med en hel del siffror som ser bra ut. Huvudsaken är dock att siffervärdena är högre än vid föregående mätning. Om något värde har sjunkit är det skäl att se över kriterierna.

För att mäta kvalitet bör man göra analytisk tolkning gällande hur väl objektet för evaluering motsvarar kvalitetskriterierna. Det är viktigt att kriterierna är valida och beskriver målsättningar som kan påverka kvaliteten av den verksamhet som evalueringen gäller. De måste också vara sådana att man med hjälp av dem kan skilja på god och dålig kvalitet. Kriterierna bör också beakta organisationens, expertens och kunden/användarens perspektiv.

Aah, man kunde hålla på hur länge som helst!!