Språkfrågor

En fråga av en kollega fick mig att reflektera över språkförhållandena i Helsingfors i början av ryska tiden. Jag har inte egentligen begrundat 1800-talet från språkligt perspektiv i Finland, fokus har legat på 1700-talet. Det är just det att min uppfattning är att allt ändras. När jag läst papper från Helsingfors under 1700-talet verkar det inte finnas någon aktiv språklig exkludering (annat än adelns franska och skolans latin). Svenskan vs finskan var så oladdad att jag måste hoppa av forskningsprojektet om svenskan i Finland, det fanns inga källor som pekade på spänningar eller problematisering av saken i stadslivet, endast någon gång praktiska problem mellan sådana som var tyskspråkiga och sådana som talade endast finska. Min uppfattning blev sist och slutligen att folkspråken (inklusive tyskan i städerna) var så onormaliserade, gränserna glidande och kraven på kommunikationsduglighet så alltöverskuggande, att "vanliga" språk inte dög som sociala markörer bland dem som inte tillhörde de högre stånden, där språkriktighet och grammatikstudier var meningsbärande. Men detta är spekulationer som jag inte kunnat belägga. I praktiken måste nog en handlande i städerna behjälpligt klara sig på svenska och/eller tyska. Nätverken var små och täta också av andra än främst språkliga orsaker (=kreditduglighet krävde att man var känd och ansågs pålitlig). Det var andra kriterier som avgjorde om man kunde vara med i leken eller inte. Så som släktskap och anseende (trovärdighet).

Ett roligt exempel är handelsman Etholén, medlem av nybyggnadskommissionen i Helsingfors (kallad "Heinolan Härkä"), som lär ha varit legendarisk med sin burdusa stil - men som trots det alltså var etablerad och inflytelserik.

Språkfrågan blir nog laddad först långt senare framåt 1800-talet.