Venezuela
Trump, har då efter att ha fått hundratals miljoner av oljeindustrin, som också innästlat sig i administrationen, kidnappat Venezuelas president och lovat att han själv och hans närmaste män ska styra landet tillsvidare. Trump avfärdade den nobelprisbelönade oppositionsledaren Marina Corina Machado som inte respekterad, och har tydligen istället en uppfattning om att vice president Delcy Rodriguez som nu fått makten, ska ordna saker och ting så att USA:s oljeindustri kan sätta i skick branschen och säkra oljetillgången för amerikanska bolag. Ingen av oljejättarna har dock ännu anmält intresse för dessa storinvesteringar. Rubio och Trump tycks tro att man genom en precisionsoperation som avlägsnar en person med hjälp av åtal man fixar i sitt eget land kan nå sina mål och ta för sig. Att 30 miljoner personer låter sig styras från ett annat land låter optimistiskt. Risken att det hela spårar ur, som det brukar gå, och leder till inbördeskrig, flyktingströmmar och kaos, väger lätt mot argumenten att kunna grabba oljetillgångar och kanske sänka bensinpriset och inte minst fylla alla rubriker om Epstein eller förluster i striderna om tullarna. Att sådan fredspriskandidat.Vem äger utrikespolitiken?
Även om presidenten har stor makt finns det gränser inte minst gällande utrikespolitiken och finanserna. Trump gick helt förbi kongressen när han gjorde sin specialoperation à la Poutine i Venezuela, med den oerhörda förevändningen att han inte kunde lita på att kongressen håller tätt. I synnerhet senatens kommitté för utrikespolitik har traditionellt haft en mycket viktig roll i formandet av USA:s utrikespolitik och historiskt också direkt skött en del utrikespolitik och -relationer. Man märker nu att det finns en tydlig skillnad i politiken mellan de två instanserna. I senaten håller man fast vid en traditionell stormaktspolitik. Under förra året behandlades inte minst frågor kring Taiwan och Kina flera gånger, lika så gjordes motioner mot Ryssland. Och det är inte bara demokratiska senatorer som har en rätt annorlunda uppfattning än presidenten om vad som är viktigt. En intressant detalj är att Underkommittén för västra halvklotet, gränsöverskridande brottslighet, civil säkerhet, demokrati, mänskliga rättigheter och globala kvinnofrågor leds av mormonen John Curtis, som gjort sin två-åriga missionstjänst i Taiwan. Eftersom Trumps nya linje de facto är en fullständig maktpolitik över suveränitet, kommer inte USA att trovärdigt kunna använda argument om suveränitet eller demokrati.Trump kan hur som helst vänta sig riksåtal efter mellanårsvalet för sitt sätt att förbigå kongressen, men det kommer inte att bli lätt att återta carte blanche för Kina i Taiwan, trots att senaten varit på en annan linje. Samma motstridighet finns kring Ukraina och Ryssland. Att det nu är utrikeskommitténs demokratiska vice ordförande som tydligt kräver redogörelser om tilltaget i Venezuela är ändå anmärkningsvärt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar