Sommarteater

Sommaren 1924 hade restaurangkungen, Fennias ägare Karl Edvard Jonsson (Calle) satsat utländska stjärnor igen efter några svaga år på Brunnshusteatern. Som bekant var det rikssvenska inslaget stort på de finländska proffsscenerna ännu vid denna tid. Särskilt unga förmågor från Sverige kom ofta över till Helsingfors och under somrarna satte man upp operetter från den gamla huvudstaden, där i synnerhet Oscarsteatern var en viktig samarbetspart.

Scenen vid Brunnshuset, i början Kleinehs teater, fanns redan på 1850-talet.
Den återuppstod kring sekelskiftet som Parkteatern och senare Brunnshusteatern.
Stadsmuseet.

Calle Jonsson på Brunnshusteatern. Bilden är troligen 
tagen för scenen demolerades 1918.
Foto: Kalle Holmström, Museiverket.

Det här året spelande man först Skönhetsdrottningen, en operett från Berlin. Satsningen verkar ha lönat sig och ha varit en framgång. Tyvärr var det inget bra väder och man var tvungen att spela inomhus, vilket gjorde föreställningen lite mindre till formatet. Det här var inte ovanligt i den finska sommaren. De svenska damerna i huvudrollerna emottogs positivt.

01.07.1924 Garm no 13 s. 3

Skådistrafiken över Östersjön gick ju ingalunda bara i den ena riktningen, utan finlandssvenska skådespelare och annat teater och filmfolk, t. ex. Mauritz Stiller, reste ju i andra riktningen. Också i denna uppsättning fanns finskbördiga män med, Georg Grönroos och Harald Svensson, som bägge också var verksamma i Sverige. Svensson gjorde bland annat Treville på Oscarsteatern i De tre musketörerna på 1930-talet.

Trots förbudslagen, som också Calle Jonsson fick problem med, fanns det gott om underhållning i Helsingfors på det glada 1920-talet. På landsbygden där man däremot inte kunde springa på bio, var teater ett populärt tidsfördriv inom många föreningar, inte bara ungdomsföreningar utan också marthaföreningar. Sjundeå marthorna spelade t ex på årsmötet i Aiskog i februari 1924 ett från marthornas tidning Husmodern uttaget teaterstycke ”Jag vill inte gifta mig” och en annan oidentifierad pjäs "Kaffetanden" senare på sommaren. Pjäser skrivna av Adèle Weman och Maria Nyström var populära bland många föreningar. Teatertraditionen lever fortfarande stark på svenska i Finland. En viktig del är förstås revyerna och det var också Cab Brunila och Börje Lampenius som på 1960-talet satte upp de första föreställningarna på Raseborgs sommarteater, i dag den största svenska sommarscenen i Finland. Fast det var inte revy, utan Kungen och Kristina, en historisk berättelse, där Mary Paischeff gjorde koreografin.

Och ja, allt detta är förstås en lång och krånglig åsnebrygga för en uppmaning till allmänheten att gå och se årets uppsättning av De tre musketörerna på Raseborg. Som mamma till en av huvudrollsinnehavarna vill jag lite skryta förstås: föreställningen är nog sevärd. Inte bara musik, sång och dans utan också de avancerade fäktningsscenerna förtjänar en eloge.