lördag 22 september 2018

Information ska förvaltas, inte hanteras

U.S. Air Force photo/Senior Airman Mildred Guevara.


Vi har en enormt viktig ny lag ute för utlåtanden. Det är en lag, som ska ersätta den gällande arkivlagen och lagen om styrning av informationsförvaltningen. Lagen är ett svar på de utmaningar man haft att få ordning på all information, kommunikation och arkiv nu då dessa blivit allt mer digitala. Tidigare försök att samordna statsförvaltningens och den offentliga sektorns it genom samarbete och olika rekommendationer har inte haft det genomslag de borde. Också Riksarkivet har haft motgångar.

Det står helt klart att vi behöver nytänk och nya lösningar. Min personliga övertygelse är att det behövs mycket stora satsningar. Det nya lagförslaget är framtaget av finansministeriet, som bär huvudansvaret för informationsförvaltningen och där också mycket fina steg tagits i rätt riktning till exempel med de nya tjänsterna för att skapa semantisk interoperabilitet. Men tyvärr saknas enligt min tolkning de tillräckliga resurserna, insatserna och strukturerna för styrning helt i det nya lagförslaget.

Det är i grunden genom just denna lag man kunde ha möjlighet att faktiskt digitalisera hela förvaltningen. Men det är inget man gör utan en omfattande och målmedveten förändring av verksamhetskulturen inom hela sektorn. Samtidigt verkar man fortfarande tycka att informationspolitik mest har att göra med artificiell intelligens.  Det är nästan beklämmande. Vad jag verkligen saknar är en djupare förståelse för betydelsen av olika typer av data och information, frågor om beständighet, trovärdighet, proveniens och livscykelhantering. Därmed inte sagt att inte etik är viktigt.

Lagen är inte lätt att förstå, jag har läst och läst om. Man måste dessutom känna till hur saker och ting har fungerat (mer eller mindre) hittills. Att både historiker och sakkunniga inom informationsförvaltning uttrycker mycket stor oro för hur det ska gå med trovärdig och tillräcklig dokumentation av vår tid och myndigheternas verksamhet är inte något man ska ta för lätt på. Litar vi på att Migri vill spara sina material från de senaste åren? Kommer sanningen att vara bortstädad för eftervärlden? Hur är det med alla register, databaser och digitala tjänster vi erbjuds av myndigheterna idag och imorgon? Jag tänker det är bra att skynda lite långsamt här. Vi står inför mycket stora utmaningar med alla digitala material och ny lagstiftning är absolut påkallad. Det är bra att det finns vilja och förståelse för att vi behöver förändring. Men om det nya systemet innebär att man tar bort nästan alla existerande strukturer och resurser för styrning och skapar ett system som på sin höjd cementerar existerande system inom de viktigaste enheterna är utsikterna att man ska kunna erbjuda smidiga och pålitliga tjänster till medborgarna i framtiden inte särdeles lysande. Farväl också till försökskultur och agil utveckling.

Det här är svårt. Till och med vansinnigt svårt. Min övertygelse är ändå att man borde stifta noggrannare om större resurser och bättre koordination. Interoperabilitet kräver väldigt mycket arbete och samordning. Inte bara av it-system, utan av verksamheter och människor. Det är långsamma, ibland smärtsamma processer, som kostar både tid och pengar. Och dessutom har vi hela problemet med den dynamiska karaktären av de digitala materialen. Rent begreppsligt måste lagen gå längre här. Låt oss ta detta lagutkast som en utgångspunkt för en mer djupgående analys och diskussion kring vad som borde göras.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar