 |
Lusthuset av Engel klarade sig undan branden 1888.
|
I dagens Hesari var det en juttu om Träskända gård i Esbo. Herrgården har stått tom i åratal, eftersom staden inte har hittat en lämplig hyresgäst. I artikeln ställer stadens tjänsteman en renovering av gården mot renoveringen av skolor. Stopp, precis där!
Det talas om att renoveringen skulle kosta några miljoner. Esbo stad betalar årligen nästan en miljon i hyra för ishallsturer. Något säger mig att man på många andra håll skulle ha satsat på att grunda ett museum i den fantastiska miljön. Även om huvudbyggnaden inte längre är Aurora Karamzins, skulle herrgården erbjuda mycket fina möjligheter för både kulturella aktiviteter och pedagogisk verksamhet. Parken kunde användas i undervisningssyfte på många olika sätt och Esbo stadsmuseum, som bevisligen gör ett gott arbete, kunde säkert hämta inspiration både från Svartå och Sederholmska huset och skapa en miljö för riktigt fin museipedagogik. Man kunde också se till att det finns ett bra promenadstråk mellan Bemböle/Glims och Träskända.
Jag ser tusen möjligheter till upplevelser och äventyr för både esbobor och andra. Nu skulle det gälla för Esbo stad och dess tjänstemän och politiker att på allvar inse vikten av kulturarvet och historien och vilka resurser de är. Det handlar inte om antingen eller; en satsning på en historisk miljö är en investering i välmående och turism. Pengarna kan inte tas "av skolorna", utan de kan säkerligen skrapas ihop från olika moment. Träskända gård skulle också bilda en fin pendang till WeeGee-huset. I en stor stad som Esbo med kraftig inflyttning borde kulturarvet också vara ett viktigt verktyg då det gäller profilering, marknadsföring och integration. Stadsmuseet borde absolut få möjlighet att expandera och samtidigt kunde man öppna den fina miljön i Träskända för människor i alla åldrar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar