Senast i dag läste jag i tidningen att mängden makt är konstant. Om man tar makt av en instans, och ger till en annan, så ökar den senares makt med samma mått som den andras minskat.
Principen har en mycket begränsad och teoretisk bärvidd. Makt- och demokratiutredningar som gjordes i Sverige, Danmark och Norge kring sekelskiftet och det finska forskningsprojektet ett decennium senare, sprang väl ur nationalstatens förändrade situation. I utredningarna och forskningen har man belyst inte bara demokratins och den politiska samhällsordningens maktstrukturer, utan även andra dimensioner såsom ekonomisk makt och kontroll över det offentliga, mediala rummet. I synnerhet det sista har förändrats ännu under de senaste åren på ett ganska radikalt sätt. Samtidigt som man kan fråga sig om tiden gått förbi dylika mastodontanalyser av typ förklara-hela-världen, kunde man kanske ändå tänka över om det skulle vara en idé att försöka sig på en samlande analys igen? De politiska partierna har inte hämtat sig från det drastiska fallet i medlemsantal och mediefältet lever också kraftigt. Vi har nu dessutom en regering som mycket aktivt försökt utöva makt genom att röra om hela det politiska systemet. Den politiska och ekonomiska makten och dess strukturer har blivit synliga på ett nytt sätt med en rätt aggressiv högerregering.
Makt handlar om att kunna kontrollera utveckling. Om att förhindra den eller styra den. Om att få saker gjorda. I den svenska maktutredningen fanns ett stråk av att alla aktörer upplevde att deras makt minskat, att det blivit svårare att genomdriva eller påverka saker. Det kan handla om att makten fördelats så att den blivit oöverskådlig eller att den är osynlig, dold. Att strukturerna blivit så komplexa att de bromsar allt eller att olika aktörer blockerar varandra.
Maktlöshet är en farlig sak. Naiv är jag, som säger att alla bör ha makt, inflytande över sitt eget liv och delaktighet i ett samhälle som är större än den närmaste kretsen meningsfränder. Det handlar om att vi inte som individer eller samhälle ska driva vart det råkar. Vi måste kunna ta ställning, ha en åsikt och tillsammans kunna påverka vartåt utvecklingen går. Det är inte ett nollsummespel utan det handlar om att ha strukturer som fungerar. Det är rätt viktigt om vi ska hantera klimatförändring och annan global utveckling som redan är i full gång. Det finns inget riktigt bra ord på svenska för inertia i det här sammanhanget. Tröghet är en risk som bäddar för ensidig maktutövning när förändringen blir oundviklig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar