Jag fick plötsligt bara helt nog av Facebook och raderade appen på mina telefoner. Det är flera veckor sedan och jag kan inte säga att jag saknar mediet. Algoritmerna har blivit usla, allt mer sällan såg jag något av verkligt intresse eller relevans. Känslan av FOMO är negligerbar. Det bara bekräftar att innehållet varit rätt så irrelevant för mig en längre tid. Facebook var länge en fantastisk kanal, men nu har den blivit bara dålig. Den har också lett till dålig tidsanvändning, splittring, distraktion. Att vara aktiv på sociala medier har en kostnad och den blev helt enkelt för hög för mig. Jag upplever att Twitter och LinkedIn uppfyller mina behov tillräckligt väl nu. Fast LinkedIn ska man använda försiktigt, inte nappa på några erbjudanden har jag hört. I båda medierna ligger mitt fokus på mina professionella intressen. Tjafsar gör jag lite på Instagram.
Jag följer ungdomarnas mediekonsumtion som länge varit nästan helt utan Facebook. Deras hela verklighet är en annan. Den har eget djup, egna kulturer, egna nyheter. Det är en värld som är bortom mitt intresse, min kapacitet. Orkar inte bege min in i vloggvärlden. Reddit nosar jag på. Jag märker att det är lättare och mer lockande att läsa böcker igen. Just nu håller jag på med Den svavelgula himlen. Den drabbar mig, den ligger så smärtsamt nära mitt eget liv, mina egna sammanhang. Westö är knappt tio år äldre än jag och jag är uppvuxen i Esbo, men människorna, miljön, kulturen är de samma. Att en av de centrala karaktärerna heter Stella och är teatermänniska gör det förstås inte mindre omruskande. Fast det är ju givetvis inte alls min Stella, inte alls. Alla personerna i boken känner jag omedelbart igen, utan att känna dem. Utan att känna igen dem.
Och jag tänker på hur mycket minnen och erfarenheter jag har, som jag inte tänker på, inte tänkt på, på länge. På hur livet borde bli en berättelse, hur man borde skriva sin egen berättelse medan man lever den. Fast det är många berättelser samtidigt. Den helsingforssvenska berättelsen är en berättelse jag på många sätt velat lämna bakom mig, den också. Men ändå finns den i mig, den är jag. Också den.
Vackert skrivet. Du borde skriva din berättelse.
SvaraRaderaTack, Mats :) Får se om man vågar. I så fall nog för mig själv, tror jag. Men det kanske skulle hjälpa mig att få perspektiv.
SvaraRaderaBongat via Fb... Ett forum jag har ett riktigt hatkärlek - förhållande till. Lutar allt mer mot hat dock. Läser också för en gångs skull en bok som gör mig helförjust, om Erasmus och 1500-talets medierevolution. Måst kanske ge Westö en chans också. Såg Puhdistus på Kansallisteatteri några veckor sedan. Stark story. Gällnde Fb är grejen väl just att dess story inte längre är stark. Svårigheten ligger i att använda den med tillräcklig måtta för att det skall vara det värt.
SvaraRaderaJo, jag ser ju att trafiken kommer i huvudsak därifrån, fånigt dilemma. Tänker att nån kanske ändå vill bli serverad länken (det är ju frivilligt att läsa ... :) ) För mig var det annars lättare att bara sluta helt att läsa. Jag tyckte jag bara såg reklamer och inlägg från några få samma typer och orkade inte börja försöka trixa med några inställningar. Jag tycker fb gjort ett dåligt jobb. Det var också lite svårt att sluta, å ena sidan är det ju nu då tydligen helt jättelöjligt att hålla på och utannonsera mediafasta och exodus, å andra sidan är jag lite orolig att någon inte får reaktioner eller svar av mig och tycker jag är oartig. Hu. Vet inte om jag vågar se Puhdistus ...
SvaraRaderaKäraste Dotter min, jag vet inte om min leda på FB beror på dess utveckling eller kvalitet... Antar att man själv så småningom utvecklas, och fördjupas så att man tröttnar på allt oväsentligt och ytligt där. Mest är det ju en evig rundgång där inget någonsin klarnar, avgörs eller får någon ny och djupare innebörd. Skriv för allt i världen, även om det som skrämmer dig... Att skriva är att bevara, rädda det som annars går förlorat.
SvaraRaderaAtt skriva är att tänka. Men egentligen tror jag kanske inte man behöver skriva ner sin berättelse, men det är kanske en idé med att berätta den för sig själv?
SvaraRadera