Dag två på It-dagarna

Kunde inte riktigt hålla mig borta från Skatudden i dag heller. Jag åhörde några intressanta föredrag om hur man arbetar med informationsförvaltning och datapolitik inom Helsingfors universitet. Allra viktigast kändes ändå möjligheten att för mig bygga lite nätverk och få ansikten på alla de namn jag stött på i olika sammanhang den senaste tiden. Det känns bra att många av dem nu fått ansikten och de har blivit riktiga människor för mig.

Dagen avslutades med Jyrki Kasvis keynote (notera språkversionerna på hans hemsida). Kasvi slog på stora trumman på samma sätt som Linda Liukas i går, men nu gällde det den högre utbildningen och samhället i stort. Han utgick från de enorma förändringar som nu är på gång med miljöfrågor och de stora förskjutningar som sker i världens befolkningsstrukturer och ekonomier. Han nämnde också på ett par ställen i sin presentation Afrika som ett framtidsområde, med en ung befolkning och dynamiska samhällen.

En viktig poäng som han lyfte fram var ändå hur digitaliseringen egentligen är en fortsättning på tidigare automatisering. Det är stora grupper människor som förlorat sitt arbete under de senaste decennierna, men få som det varit sådan rabalder kring som det nu är kring mediabranschen. Vilket förstås har två orsaker, som man kan fundera på.

En annan sak Kasvi oroade sig över är hur man ska kunna klara av att göra tillräckligt stora förändringar för att faktiskt uppnå den nytta vi behöver. Användningen av it är katastrofalt dålig t ex i skolan. Trots att Finland har mest datorer i skolan, används dessa mycket mindre än i andra länder.  En stor risk är också att man bara digitaliserar samma processer man tidigare gjort manuellt, varvid produktiviteten de facto ofta sjunker. Man ska inte digitalisera ineffektiva processer eller lappa på med lite it-system här och där om man vill åstadkomma utveckling.

Kasvi sällade sig till den växande skaran av dem som sågar de nuvarande mät- och resursfördelningssystemen inom forskning och högre utbildning. Han förespråkade en humanistisk fakultet vid Aalto universitetet (inte kanske så konstigt efter som det är just den fakulteten som håller toppen hos konkurrenten Helsingfors Universitet). Problemet är den frånkoppling som skett mellan högskolor och det övriga samhället. Jag vet inte om humaniora är svaret, även om jag hört att företag anställer antropologer mm numera, och en uppgradering av dessa "ineffektiva" akademiker säkerligen skulle gynna samhället mycket. Kanske fler humanister på Aalto uni kunde vara en bra sak. Men ännu bättre skulle de vara om kunskap kunde sammanfogas genom samarbeten och nätverk och genom att folk kunde och skulle röra sig mer mellan olika institutioner, sektorer och discipliner med mindre giljotinpress och micromanagement på sitt arbete. Men det kräver förutom frihet också öppenhet, nyfikenhet och samröre av aktörerna.