Bibliotek i förändring

I dag fick jag delta i ännu ett seminarium och en paneldiskussion. Denna gång var det den första nationella finlandssvenska biblioteksdagen som ordnades i Åbo. Det var intressant och lärorikt. Bland annat fick jag höra vad ett "meröppet" bibliotek är och att det faktiskt finns sådana redan i vårt land. Det är ett bibliotek som fungerar största delen av tiden helt utan personal. Det låter ganska drastiskt, men man har faktiskt goda erfarenheter av det i Åbo. Det är ganska naturligt att bibliotekarier reagerar med fasa: handlar det om att helt dissa deras arbete och sakkunskap och sanera bort dem?

Risken finns förstås, men det behöver inte alls vara så. Det handlar också om att både bibliotekarierna själva och deras kunder definierar bibliotekarier genom deras traditionella funktion som säkrare av tillgång till information. Traditionellt tänker man att bibliotekspersonalen ska sköta böckerna och hjälpa att hitta (färdig) information (som finns i dess böcker).

Faktum är ju att biblioteken som lokaler, samlingarna och bibliotekariens mycket relevanta kompetens och arbete är tre skilda saker. Visst möts dessa i det traditionella biblioteket och dess funktioner som också behövs fortfarande. Men det här är nog en av dessa omvälvningar som blir allt tydligare i den digitala revolutionen. Samlingarna, utrymmet och arbetet är separata saker. Bibliotekarier behövs överallt. I dag behövs de kanske ännu mera där information skapas och där andra för demokratin viktiga processer är i gång, än i slutändan som lagrare och framtagare av denna information. Detta är något som det skulle vara bäst att alla inser, inte minst bibliotekarierna själva. De besitter nyckelkompetenser för vårt samhälle, men det räcker inte att utöva arbetet mellan bokhyllorna eller bakom disken på ett bibliotek.

Inbäddade bibliotekarier var också ett tema som återkom gång på gång under dagen, liksom samarbete och öppenhet. Bibliotekarier kanske ska jobba mindre på bibliotek och lite mera annanstans? Framför allt bör man värna om sitt kunnande i indexering, metadata och informationsförvaltning. Genom att effektivera till exempel katalogiseringsarbetet och inbädda sig i bokbranschen (vilket Virva Nousiainen-Hiiri berättade att man sysslar med, hurra!) kan man kanske frigöra resurser för inbäddat arbete. Men det kräver målmedvetet arbete och marknadsföring av den egna kompetensen att kunna göra det.

En utmaning är kanske att det kan vara svårt att se vilken stor betydelse den egna kompetensen kunde ha om man inte söker sig lite utanför det egna bekvämlighetsområdet och vågar sig på samarbeten av nya och kanske överraskande slag. Så min åsikt är att det som behövs är ännu mer mod och öppenhet, snarare än att man till exempel sätter sig in i sig alla senaste trender och får informationsångest själv. Lär er i stället ännu mera om era kunder!

Keynote var Peter Alsbjer från Örebro som var mycket inspirerande. Han talade om biblioteket som en process där folket fördelar makt. Jag gillade definitionen mycket.  Rekommenderar varmt att ni tar del av hans presentation. Den torde dyka upp på hans SlideShare snart.