Vitsen med ontologier

I går höll de vetenskapliga specialbiblioteken ett seminarium om ontologier i Helsingfors. Jag anade att det rör på sig i bibliotekssektorn gällande denna fråga, att publiken var positiv och engagerad. Det är kring tio år sedan arbetet började på Aalto universitet, och i många herrans år har vi fått vänta på att en bredare front i biblioteksvärlden skulle öppna sig för samarbete. Professor Hyvönens radikal-brutala ingenjörsansats och ingrepp i förhållande till bibliotekens mest omhuldade ägodel, deras kataloger och ämnesord, fick en del av biblioteksfolket på bakhasorna då utvecklingen av ontologier för ämnesord inleddes. Det krävdes en del sönderslagna ägg för den omeletten.

Många problem har det funnits med ontologierna, men nu har de äntligen landat på Nationalbiblioteket och i kompetenta och förtroendeingivande händer också ur bibliotekarieperspektiv, tror jag. Man kan äntligen i god sämja, it-folk och informationsspecialister tillsammans, nu utveckla en tjänst som faktiskt kan gå att använda och där man tydligt också ser fördelarna för både dem som indexerar material och dem som söker dem. Jag tror och hoppas att man på allt fler håll inser att det inte är ett stort hot mot någons databas eller metadata att man sparar lite extra data, som i framtiden kan bespara en från mycket arbete och göra ens arbete mer hållbart och värdefullt på sikt. Så har vi åtminstone resonerat på Brages Pressarkiv redan en längre tid.

Vitsen med att använda en ontologi är att man skiljer på termen (ordet, textsträngen) och begreppet (betydelsen). Dessutom kodar man in i ontologin hur varje begrepp förhåller sig till andra begrepp. Det gör att man kan bygga mycket användarvänliga system som är språkoberoende och som enkelt kan hantera synonymer, homonymer och olika typer av relationer och egenskaper hos de olika begreppen. I ontologin erbjuds dessutom en unik identifikator (som en webbadress) för varje begrepp som fungerar globalt. Ontologierna är alltså viktiga byggstenar i den semantiska webben eller det som också kallas öppen länkad data. När man sparar de unika identifikatorerna i sin egen databas, hänger den begreppsligt ihop med resten av världen.

Vanliga användare kommer sällan eller aldrig att behöva fundera på tekniken
bakom länkad data, men det är av stor vikt att alla som producerar material för webben
och som vill nå ut använder de URI som erbjuds av pålitliga aktörer.
Man kan titta på vad det handlar om på Finto.fi - testa!

Vi fick höra många fina presentationer, tyckte jag. Själv fick jag tillfälle att berätta om Brages Pressarkiv och vårt arbete med Presstanda.fi och Pondus.info. Helt vild blev jag av presentationen om den finska termbanken, som jag inte tidigare riktigt insett omfattningen av. Här har vi potential till vad som helst! Och de nya teknikerna erbjuder fina möjligheter för forskare, humanister och informationsvetare att agera som det klister och den kontext som behövs i dagens digitala kultur och samhälle.