Omoral av värsta slaget

- Om Helsingfors ensamt står för kostnaderna dras det bort från något annat. I dessa hårda ekonomiska tider är det en stor fråga, säger stadsdirektören, samlingspartisten och läkaren Laura Räty angående vården av papperslösa i dagens Hbl. Hon anser att de frivilliga läkare och andra som arbetar gratis på Global Clinic kan fortsätta med det.
- Om Helsingfors öppnar för sjukvården för papperslösa lockar det kanske folk från andra kommuner också, säger Räty, medan den forskningsprofessor som Jenny Jägerhorn intervjuar anser kostnadsfrågan vara marginell.

Jag blir direkt fysiskt illamående av Rätys resonemang. Är människan kristen? Har hon läst historia eller nån skönlitteratur överhuvudtaget? Hurdant psyke, hurdan syn på sig själv och på sina medmänniskor har en människa som kan argumentera i sådana här banor?

Argumenten som används mot att investera i vården för papperslösa är totalt värdelösa, men klassiska. Det är den typens försiktighet, som maskeras med ett allmänintresse, men egentligen bara handlar om egoism och en instrumentell människosyn, där (alla andra) individer är underordnade systemet.

Den första kategorin argument handlar just om "allmännytta" och "ansvarskänsla": vi har en begränsad mängd pengar och den "ansvarsfulla" chefen inser att resurser bara kan "omallokeras". Sätter vi pengar på något, måste vi ta det från något annat Detta argument kan användas om precis varenda en post i budgeten, inklusive direktör Rätys lön, eller de pengar man gett till Hartwallarenenan. Resonemanget går vidare: om vi börjar ta på oss denna kostnad, blir den bara större eftersom andar börjar utnyttja oss. Tankegången vittnar om en synnerligen motbjudande människosyn, som säger mer om sin yttrare än om mänskligheten. I synnerhet när det gäller en mänsklig rättighet.

De andra argumenten är taktiska, välbekanta och enligt mig klassiska påståenden, som tas fram av chefer som är rädda för risktagning eller som inte förstår eller prioriterar syftet med verksamheten inom den organisation de leder. Goddard och Eccles, som jag citerade här tidigare, säger det är mycket vanligt att VD:n är mer rädda om sin egen position än intresserade av framgång i verksamheten och därför bromsar förändringar med "styrning" och "utveckling". De andra argumenten handlar därför om att bromsa och försöka vinna tid och skjuta över ansvaret på andra. "Alltid bättre att inte göra något (utreda etc), än att göra något som kan anses vara ett fel", har nog varit mottot för mången oduglig byråkrat.

Dessa andra argument i frågan om vård av papperslösa - som inte en sekund borde vara ett administrativt problem, därför att det för varenda en människa helt oberoende av position borde vara självklart att hjälpa en behövande medmänniska enligt bästa förmåga - handlar om att man "först behöver en nationell lösning". Och sedan förstås en "koordination på EU-nivå".  På så sätt försöker man slippa ta sitt moraliska ansvar flera år framåt. Nästa är säkert FN-nivå. Aj jo, där tror jag det finns beslut om att alla har rätt till hälsovårdstjänster - bäst att inte föra det på tal ...?