Expertens status och ansvar: från auktoritet till förhandlare

Det allra mest illustrativa exemplet på hur expertens ställning och auktoritet har förändrats i och med webben är medicinen och läkarnas position. De flesta patienter som numera går för att träffa en läkare har med stor sannolikhet redan sökt en hel del information om sina symtom på nätet innan de besöker läkaren. Efteråt kanske de googlar och letar reda på information utgående från sin diagnos eller mediciner de fått. Patienten har kanske mer och färskare information om sin egen hälsa och aktuell forskning än läkaren, som kanske inte är expert på just ifrågavarande specialområde. Å andra sidan besitter läkaren en omfattande baskunskap och mycket information, som patienten inte känner till (om denna inte själv är läkare, förstås), vilket gör att läkaren är expert: inte bara expert på medicin, utan expert på att utvärdera, kontextualisera och tillämpa medicinsk information.

Situationen på läkarmottagningen har allt mer alltså förvandlats till en förhandlingssituation, där läkaren måste kunna lyssna på patientens egna teorier och idéer för att sedan kunna förhandla fram en diagnos och behandling som båda två kan enas om. Patienten har mycket lättare att ifrågasätta läkarens diagnos med information som också kan vara av dålig kvalitet. Läkaren måste kunna övertyga patienten om varför hans expertis ger honom bättre förutsättningar att ställa diagnos än patientens framgooglade information. Samtidigt måste läkaren vara färdig att ta till sig den information patienten sökt fram genom möjligen mycket omfattande sökningar. Det finns ju faktiskt en möjlighet att patienten luskat fram något av relevans. Det finns mycket medicinsk forskning på webben i dag. Auktoriteten sitter inte längre i den vita rocken, utan i ett ömsesidigt förtroende där båda parter kan respektera varandra. Experten måste i dag allt oftare kunna lyssna och argumentera för att uppnå auktoritet inför patienten.

Det samma gäller utan vidare oss humanister. Eftersom man kan hitta belägg för det mesta på webben också inom våra discipliner måste vi ständigt vara färdiga att förhandla, argumentera och på nytt och på nytt bevisa vår expertis inför allmänheten. Särskilt viktig är ju trovärdigheten i sig, som man kan uppnå genom anknytning till kända, seriösa vetenskapliga institutioner. Kontexten betyder väldigt mycket då folk gör snabba evalueringar av informationskällor. Å andra sidan frodas mycket kvasivetenskap och konspirationsteorier på webben och dem måste vi aktivt bekämpa. För vår del gäller ändå samma sak som för läkaren: det är bredden av vårt kunnande och träning i att analysera, utvärdera och tillämpa information inom vårt område som gör oss till experter. Därför måste vi vara färdiga att använda oss av dessa färdigheter även i mindre vetenskapliga sammanhang och besvära oss att lägga ut sakliga argument också mot riktigt stolliga påståenden. Arrogans gynnar verkligen ingen och allra minst vetenskapen. Tvärtom har experterna i dag ett kanske större ansvar än någonsin då det gäller att bekämpa felaktig information eller osaklig användning av forskningsresultat. Det kräver att man är närvarande i media.