Emergens i ett kaotiskt medium?

"Om han [Mubarak] tror att vi stannar hemma bara för att han stänger internet och våra mobiltelefoner så misstar han sig. Det bara retar och sporrar oss ännu mer!" säger en ung egyptier till Hbl (29.1.2011) Samma misstanke upprepades på NPR i natt av en sakkunnig. Webben och mobiltelefonerna har förändrat samhället så att folk blir än mer rasande om man tar bort dessa medier.

Vi behöver bara gå tillbaka till det kalla krigets tid för att bli påminda om de dubbla diskursernas samhällen. Rykten kunde vara mer pålitliga än offentlig information och vissa nyheter lästes med stor skepsis, eftersom alla egentligen visste att det som på gick i verkligheten var något annat än det som sades i media. Webben har gjort den inofficiella tidigare oftast muntliga kommunikationen skriftlig. Då det gäller de dubbla diskurserna är detta onekligen en utmaning för odemokratiska makthavare.

Clay Shirky hör till dem som varit allra mest optimistiska över den demokratiserande verkan, över hur ökad tillgång till information och digital delaktighet nödvändigt främjar mänskliga rättigheter, på ett sätt inte olikt det som nu verkar hända i Nordafrika. Anonymous och Wikileaks-rörelserna arbetar ju med aktivism i samma anda, liksom många andra, exemplevis Access. Å andra sidan har den vitryske Jevgenij Morozov visat hur internet också kan användas på olika sätt av makthavare för att kontrollera den parallella diskursen.

Då man följer twitterflöden under dylika dramatiska händelser ser man hur länkarna till etablerade medier fungerar som viktig trovärdighetsfaktor i en uppsjö av rykten. Frånvaron av möjlighet att länka leder till frustrerade kommentarer, som samtidigt undergräver de officiella mediernas och makthavarnas trovärdighet och får dem att verka än mer korrumperade och verklighetsfrånvända. På webben frodas också solidaritet och krav på rättvisa och medmänsklighet. Hjälp efterfrågas och levereras. På webben råder en generös och ofta konstruktiv diskurs. Samtidigt skall man ju inte låta sig inbillas att de som t ex nu twittrar i eller om Egypten eller de som nyligen twittrade kring Domodedovo representerar en majoritetsåsikt. Men de utgör en positiv kraft och en diskurs där man strävar till allmänmänsklig solidaritet. Altruism applåderas och belönas, vilket leder till positiva tongångar. Skurkarna är inte andra folk eller grupper utan makthavarna. Dem får man skälla på ostraffat, dvs ostraffat i den inofficiella diskursen. Repressalier från företag eller regeringar skapar i sin tur endast martyrer. Mozorev har pekat på sätt man kan hantera detta.

Men den positiva andan som skapas på webben är en sak som till exempel makthavarna i Egypten, om de vore ansvarskännande, inte borde ta bort. Om man genom att blockera detta medium, och också sms:en som kan fungera nästan lika snabbt och med ännu större räckvidd på ett lokalt plan, har man bara åstadkommit en situation då dessa konstruktiva tongångar, må vara mot en själv ödesdigra, riskerar försvinna och utbytas mot ett mer kaotiskt raseri.

Webben eller mobiltelefonerna är givetvis inte orsaker till upplopp, trots att de kan försnabba och förenkla organiserandet av dem. Men webben som medium formar åtminstone en del av den inofficiella diskursen i en positivare och mer konstruktiv riktning. Därför borde internet vara fritt.