Skrämmande

Wikileaks "Cablegate" har börjat handla om något helt annat än eventuella pinsamma avslöjanden för diverse makthavare. Det har blivit ett första webbkrig, en veritabel kamp om yttrandefrihet versus framför allt västerländska maktstrukturer. I paniken har skrämmande och intressanta maktstrukturer avslöjats. Visa och andra kredit- och betalbolag har fallit för påtryckningar. Att hänvisa till "nationell säkerhet" eller "olaglig verksamhet" klingar ihåligt. Dessa bolag är inte kända för att tidigare har haft särskilt noggrann koll på vart de styr pengar. Business har varit avgörande. Hittills.

Det påstås att både Twitter och Facebook har stoppat inte Wikileaks, men informationsverksamhet som bedrivits av Anonymous-nätverket som gett sig på företag som vägrat erbjuda sina tjänster åt Wikileaks. Men liksom själva Wikileaks-sajten, dyker det ständigt upp nya profiler som stöder "infowar" och "payback" på webben. I skrivande stund lär Mastercard ligga nere igen.

Ytterst handlar det om yttrandefrihet. I synnerhet verkar det reta många amerikaner att företag och politiker sviker traditionella västliga värderingar och ideal. Med mycket skicklig taktik har man också från Wikileaks håll sett till att man har stora mediers stöd. I webbvärlden är dessutom graden av idealism och altruism mycket hög. De aktiva är ofta sanna världsförbättrare och eftersom det är så väldigt enkelt att stöda goda saker på webben blir effekterna lätt lavinartade.

Men verkligen skrämmande blir det att tänka att en människa i västvärlden har varit tvungen att på allvar (och tydligen inte helt utan orsak) fundera på vad som händer om han blir offer för ett politiskt mord. En intressant sak är däremot att man vänt blickarna mot länder som Sverige och Island. Nånstans lever tydligen idén om ett fritt och jämlikt skandinaviskt samhälle, där förtryck är omöjligt. Ute i världen verkar man generellt anse att anklagelserna mot Assange är fabricerade. Intressant blir det därför att se om och hur Sverige kan hantera sitt brand efter en möjlig fällande dom. Eller kanske är det så, att en f.d. stormakt inte behöver bry sig om saker som brand.

Traditionellt krig är dyrt och smutsigt. Ekonomiska och informationsteknologiska påtryckningar är däremot förmånliga och effektiva. I synnerhet de senare är dessutom ovanligt demokratiska, svårkontrollerade för även de starkaste av statsmakterna. Min tanke är att världen förändrats hösten 2010. Det är helt enkelt frågan om en webbens 9/11. Fast denna gång har USA:s ledning svårare att svartmåla sina fiender, som faktiskt står för de värden man själv ridit på de senaste två seklerna.

Men webben vacklar. Den är inte stabil eller pålitlig och man kan inte vara säker på varför en Google-sökning på Wikileaks inte lyckas eller varför Guardians artikel om Wikileaks inte laddas upp ordentligt. Beror det på överbelastning av naturliga skäl eller ....

Det finns mycket bra och nyanserade texter på webben. En bra sammanställning hittade jag hos Christian Engström som citerar Markus "Lake" Berglund. En röst som han inte noterat är Clay Shirky. Petteri Järvinen har en litet rolig point i sitt inlägg om saken. Som väntat är Twitter en snabb och bra informationskälla, bara att slå in sökningen #wikileaks eller något annat lämpligt.