Digitalisering, webb och några trender

De nya medierna har definitivt nått sitt genombrott också i Finland, och uppmaningarna från högre ort har lett till att man till exempel vid Riksarkivet gått ut på Facebook och grundat en blogg. Fortfarande finns dock en markant skillnad i förhållande till t ex Sverige där många instanser (universitet, bibliotek, arkiv) twittrar, vilket knappast alls spritt sig till Finland.

Om ock webb 2.0 börjar få ett visst fotfäste, är målsättningen fortfarande helt tydligt ”att informera”, medan t ex att beakta eller inbjuda användarproducerat innehåll endast är retorik. De första vacklande och sannolikt oåterkalleliga stegen mot en genuin dialog är tagna med stor försiktigthet. Linked data och semantiska lösningar har däremot gått ett ryck framåt i och med att myndigheterna gett sig in i flera stora ontologiseringsprojekt.

På denna punkt är Finlands situation internationellt sett igen bättre än på ett tag: FinnOnto2.0-projektet driver fram ontologier bl a för försvaret och även Nationalbiblioteket har gett Fennica för ontologisering. Det innebär att man i teknisk utveckling delvis går om kommersiella CMS. Den nyaste given är automatisk extrahering av narrativa konstruktioner, dvs händelser, ur textmassor som sedan annoteras. Samtidigt som det nationella digitala biblioteket fått ökad politisk tyngd, har valet av tekniska lösningarna gjort att projektet åtminstone i första skedet kommer att förverkligas utgående från en mycket platt metadatastruktur, utan semantik eller genuin flerspråkighet. NDB kommer redan före det är klart att vara tekniskt föråldrat, i motsats till Europeana där man driver på semantiska och tvärspråkiga lösningar och teknisk utveckling. Det är givetvis inte minst en fråga om resurser.

Från statens håll finns alltså politiskt intresse att förverkliga idén om Finland som ett utvecklat informationssamhälle. Samtidigt bromsar gamla strukturer och tankemönster utvecklingen och på vilka områden satsningarna slutligen görs verkar något slumpmässigt. Viktiga områden såsom koordination i högskolevärldens digitalisering eller frigörandet av viktiga dataresurser (ss geografiska data) verkar vara blinda punkter. Hur långt den goda vilja sträcker sig när man börjar se vilka de egentliga kostnaderna är, återstår att se. Å andra sidan: vi har inget val! Vi måste lära oss hantera den digtal informationen på lång sikt.

Generellt kan man konstatera att digital långtidsförvaring tagit ett kliv uppåt på agendan också internationellt. Två större utredningar som har gjorts på området har publicerats nyligen. Det ena, ett anglosaxiskt projekt finansierat av bland andra U.S. National Science Foundation och JISC påtalar behovet av ledarskap i frågan på alla nivåer och anser att frågan är av stor samhällelig betydelse.

Den andra utredningen är gjord inom Europeiska kommissionens PARSE.Insight-projekt (FP7) och behandlar särskilt ett forskningsperspektiv. Utredningen var en enkät, vars främsta resultat var:

- 98 % av de tillfrågade dataexperterna anser att resultaten av offentligt finansierade forskningsprojket skall vara offentligt tillgängliga.
- 80 % av forskarna anser att de största hindren utgörs av brist på hållbar hårdvara och mjukvarustöd
- 71 % av dataexperterna tror att finansieringen utgör ett problem
- 96 % procent av små och stora utgivare anser att förvaring stimulerar vetenskapliga framsteg
- Stora utgivare har ofta ordnad förvaring medan 28 % av de små uppgav att de saknas strategi för ändamålet

Inom det nationella projektet NDB (KDK) har man också under hösten redogjort för olika utredningar. Bland annat konstaterades det att skillnaderna mellan olika organisationers hantering av digitala material och deras beredskap för långsiktigt bevarande av digitala material i synnerhet sammanhängde med organisationens storlek. De större kulturarvsorganisationerna har ofta hyfsad beredskap, medan de mindre skulle behöva mycket stöd.

Också i Sverige har KB nyligen publicerat en utredning över sina digitala material. Situationen liknar till stora delar den finska, även om t ex AV-materialet hanteras på ett annat sätt.