Dynamik och rationalisering

Jag har tillbringat en dag hemma för att kurera en förkylning och tillbringat tid med att läsa igenom Undervisningsministeriets arbetsgruppsmemorior och utredningar 2010:1, dvs. den omtalade utredningen om Focis framtid. Uppdraget den av Fred Karlsson ledda arbetsgruppen haft har ju varit rätt klart från början: att definiera kärnverksamheterna med hänseende till statens produktivitetsprogram och andra dylika strategiska målsättningar som slagits fast på högsta nivå. Återstår alltså att sanera, skala av, strömlinjeforma, rationalisera, effektivera och omorganisera. Ni vet stuket.

Den viktigaste verksamheten anses vara språkvård, att stöda myndigheterna att kommunicera med folket och att göra ordböcker. Det gäller främst nationalspråken, men också minoritetsspråken: de olika samiska språken och teckenspråken samt romani. Minoritetsspråken kommer att till största delen flyttas till universiteten (Helsingfors, Jyväskylä och Uleåborg), liksom även forskningen i nationalspråken (utom den forskning som direkt sammanhänger med ordboksarbetet). Följaktligen får Focis sedan heta Centralen för de inhemska språken.

Det är förstås sant att det handlar om små språk, våra nationalspråk och att forskningsmiljöerna är små i vårt lilla hörn av världen. Ändå väcks ett litet tvivel hos mig om det faktiskt är en god idé att helt överlåta forskningen på universiteten, som dessutom fått allt större frihet. I lagen stiftas om undervisnings- och forskningsfrihet och myndigheter och politiker borde väl helst inte lägga sig i innehållet så mycket. Ministeriet kan förvisso som finansiär beakta "verksamhetens omfattning och kvalitet och dess genomslagskraft samt på basis av övriga utbildningsmål och vetenskapspolitiska mål".

Men kan man lita på att man inom universiteten kan upprätthålla tillräckligt nyanserad forskning och gediget kunnande om t ex romani? Vore det kanske inte bättre att inte satsa allt på ett kort, utan se till att det finns rum för dialog och dynamik inom forskningsfälten? Skulle det inte skapa större nätverk och kontaktytor för dessa små områden att finnas på flera håll, i flera sammanhang? Det är inte alls sagt att det är så enkelt att det inom forskning nödvändigtvis blir bättre eller effektivare med färre och större enheter. Det kan gå tvärtom!

Lite intressanta är också tankegångarna kring behovet av forskning i finska versus forskning i svenska. Man bör tydligen enligt arbetsgruppen beakta, att finskan är landets huvudspråk och att man forskar i finskan endast i Finland (jag undrar om det verkligen stämmer?), alltså bör den "tydligt" största forskningsresursen totalt finnas inom huvudspråket "så som det bör vara i varje land".

Missförstå mig inte, finskan är ett fint språk och absolut värt att forska i. Det bara kröp fram ett mystiskt nationalistiskt argument här. Ideologiskt, inte vetenskapligt eller kulturellt motiverat. Det är lite förvånande att sådant slinker igenom. (Uppe på sidan 21 för den som vill kolla originaltexten.)

Det är svårt att se att detta omorganiserande skulle gå att stoppa, om vi inte får en ny regering med radikalt nya program. Återstår väl att lita till att universiteten tar sin uppgift om att "främja den fria forskningen och den vetenskapliga och konstnärliga bildningen, att meddela på forskning grundad högsta undervisning och att fostra de studerande till att tjäna fosterlandet och mänskligheten", på allvar. I synnerhet mänskligheten. Och att det inbegriper även minoritetsspråk och annan på kort sikt olönsam forskning för all framtid.