Webbverkligheter

Läser som bäst Mikko Huhtamies Maan mitta, lantmäteriets historia. Han beskriver på ett bra sätt vilken stor betydelse utvecklingen av kartografin har haft kulturellt, och inte minst politiskt. Man inser att kulturen och världsbilden är stadda i ständig omvälvning. De gamla kartorna är också otroligt vackra och intressanta. Huhtis har som vanligt gjort ett grundligt jobb.

***

Funderar över den namedropping som ofta förekommer i bloggar. Det är ett nödvändigt ont, förstås, om man vill kommentera en diskussion som pågår ute i det stora informationsflödet. Det är också en följd av snuttfieringen. Det snabba tempot och den splittrade textmassan gör att man klart och tydligt måste positionera sig med olika nyckelord och länkar till andra texter. Den är också webbens stryka, hypertexten, men gör den att analysen nödvändigtvis blir lidande?

Självklart inte. Det är lite som med de bästa tv-serierna i dag, som ibland har helt superba manus och egentligen innehåller lika mycket som en långfilm. Det att en stor del av persongalleriet och en del av intrigen är bekant från förut, gör att man kan komprimera berättelsen till en knapp timme från det normala filmformatet. Det är effektiv kommunikation. Men den förutsätter en gemensam referensram. Jag minns min gamle farfar som trots sin otroliga fantasi, eller kanske just därför, hade så svårt att hänga med i amerikanska tv- och filmproduktioner. Han var för ovan, tempot var för snabbt och han kunde inte tolka de schablonmässiga antydningar som vanliga tv-tittare avläser utan att egentligen notera dem. De som följer med tv-serier har oftast lärt sig den rätt enhetliga kunskap som behövs för att snabbt tolka intrigernas vändningar. Och berättelserna är ju inte sämre för det, a priori.

(Jag fascineras förresten av att många av 1700-talets stora romaner är så fullständigt oläsbara i dag. Man undrar om detsamma kommer att hända med våra tv-serier?)

Problemet med snuttifieringen och den stora textmassan i dag är att man utan att inse det blir avskärmad från stora delar av tolkningarna - och av verkligheten. Vem är insatt i de stora asiatiska sociala nätverken? Att sökmaskinerna hjälper en att hitta sådant man vill, att reklamen blir allt mer anpassad, att man väljer vilka flöden och medier man följer, gör att man lätt får en skenbar uppfattning av att man har koll på "allt" eftersom man processar så mycket information. Men den känslan kan vara falsk. Det blev väldigt tydligt för mig när jag i undervisningssyfte ville söka fram för mig helt otypiska webbsidor. Det var verkligen svårt att få fram några, de hjälpsamma sökverktygen försökte hela tiden vrida till sökresultaten så att de motsvarade det jag normalt är ute efter. Jag drabbades av en nästa klaustrofobisk känsla. Att webben är så engelskspråkig har dessutom den tråkiga effekten att den blir det i allt högre grad. Jag tror man borde byta språk på sin Google-sida regelbundet och göra lite ovanliga sökningar om för en konstiga ämnen.