Den dömande rätten
Språket är bekant från domarvalet i Wisconsin. Domarna kallas aktivistdomare. Det är en term som har sin bakgrund i en diskussion kring s.k. domstolsaktivism, det vill säga frågan om hur mycket domstolar ska "tolka" lagen. Termen aktivistdomare har aktivt odlats sedan februari 2025.
I det amerikanska systemet, där prejudikat väger mycket tungt, är domarnas linje och värderingar förstås känsliga. Som tendensen brukar vara bland högerpopulister anses aktivistdomare vara progressiva och vänstersinnade, däremot är domare som gett presidenten immunitet i tjänsten eller hävt aborträtten inte alls politiskt sinnade "aktivister". Det handlar förstås om en strid om tolkningsföreträde, där man liksom då det gäller bibeltext väljer och vrakar bland materialet, men samtidigt ihärdigt påstår att den bokstavliga tolkning man ger är den enda riktiga.
Riktigt kusligt är att FBI anhållit två domare som påståtts skydda illegala immigranter. Den ena domaren släppte ut personer från rätten via en sidodörr. Man kan fråga sig vilken effekt det har om folk inte vågar infinna sig vid rättegångar av rädsla att bli anhållna. Personen i fråga blev ändå fasttagen kort senare, men principen är viktig. Har alla rätt till rättegång eller inte?
De så kallade aktivistdomarna blir utsatta för hatkampanjer och allt fler konkreta hot. Bland domarkåren växer nu oron att U.S. Marshals Service, som skyddar landets mer än 2,700 domare och kring 30,300 åklagare och domstolsanställda, ska utsättas för nedskärningar eller andra dekret.
Nedskärningarna
Hubble-teleskopets 35-årsdag till ära lovade Vita huset att säkerställa fortsatt amerikanskt ledarskap i jakten på upptäckter och i utforskningen av rymden. Samtidigt bereds ett nytt budgetförslag där NASAs forskningsresurs skärs ned med hälften. Budgetplanerna för 2026 lär vara fulla av liknande nedskärningar som ter sig kontraproduktiva i förhållande till regeringens målsättningar: nedläggning av beroendebehandling, bostadsprogram, hälsovård ... Skuldsättningen minskar däremot ingalunda.
Elon Musk har nu meddelat att han lämnar DOGE och Trump påstod att man talar om inbesparingar på 200 miljarder tack vare Musk. Ok, mycket har det talats om, Musks ursprungliga löfte var 2 000 miljarder. Belagda nedskärningar är i verkligheten drygt 30 miljarder. Hur mycket "inbesparing" de gett kan man säkert tvista om. Och hur mycket som handlade om slöseri, missbruk och bedrägeri vet ingen, eftersom inga orsaker eller redogörelser gjorts om grunderna för nedskärningarna. Dessutom varierar det mycket hur inbesparingarna sprids över tid (en del kontrakt som sagts upp har varit långvariga). Det har också framförts att nedskärningarna kostar skattebetalarna 135 miljarder. Vad som åstadkommits är i alla fall att tiotusentals federalt anställda har sagts upp och nu har tid, möjlighet och motivation att gå till motattack. Demonstrationer, kampanjer och rättsprocesser verkar inte minska.
Språket
Surrealismen i både språkbruk och logik fortsätter att förskräcka. På Earth Day publicerade Vita huset en lista på åtgärder presidenten vidtar för planetens bästa ("äntligen har vi en president som följer vetenskapen"). Dessa är (inget skämt): att främja innovation i energibranschen, främja sund skogsvård, tillåta sugrör i plast, avskaffa miljöreglering, skydda offentlig mark genom att tillåta mer gruvdrift och oljeborrning, införa tullar samt skydda naturen genom att förbjuda vissa vindkraftverk.
Mästerförhandlaren
Kina: förnekar att de förhandlar.
Iran: Witkoff verkar ha stora svårigheter att balansera mellan israeliska och ryska intressen. Förhandlingarna fortsätter enligt tidtabellen medan Trump ena dagen hotar med krig och andra dagen menar att det går jättebra. Det verkar som det bästa möjliga utfallet är ett avtal som liknar det som Trump gick ur 2018. Då med den skillnaden att Iran nu har haft 7 år på sig att utveckla teknologin.
Ukraina: Putin sopar golvet med USA. Kreml bedömer antagligen att både Trump och USA nu är så svaga bl a på grund av handelskriget att man kan diktera villkor.
Tullförhandlingar: Vita huset menar att man fått in 18 inbjudningar eller förslag. Med tanke på att tullarna omfattade majoriteten av världens länder verkar inte förhandlingsivern vara stor. EU vidhåller att frihandel är viktigt och handlar gärna med Kina. Storbritannien bedömer handeln med EU viktigare än den med USA. Man har svårt att se hur detta kan få ett slut som Trump kan vända till en bra deal inför sina väljare. Ett sätt kunde vara att gå de stora affärskedjornas vädjan till mötes. Men att helt backa är troligen omöjligt, eftersom tullarna är en sådan grundbult i Trumps ideologi. Typ den enda.
Man kan fråga sig vilka ledare som tar sig själva på allvar överhuvudtaget längre vill ta risken att uppträda med Trump i Vita huset om man har något man vill förhandla om. Kanske man hellre biter det sura äpplet och handlar med Kina och resten av världen.