Det var på annandag påsk, den 21 april 1924, som Svenska litteraturveckan i Helsingfors inleddes med en matiné på Svenska Teatern. Först höll Olof Enckell ett föredrag om kritikens roll (där han uttryckte en åsikt om att kritikens nivå inte var särskilt hög för tillfället). Sedan lästes några dikter, och till sist uppfördes Runar Schildts enaktare Galgmannen från 1922 för första gången på svenska.
 |
| Schildt (1888-1925) arbetare vid denna tid på kusinens förlag, men hade själv bakgrund vid teatern. Museiverket. CC BY. |
 |
| Runar Schild avled bara ett drygt år efter Galgmannens premiär. |
På scenen i april 1924 stod två skådespelare, eftersom det ursprungliga manuset har bara två roller: Överste Toll och Maria. Toll spelades av Albert Nycop. Det var lite publik i salen och mottagandet var tydligen svalt i salongen. Recensenten i Nya Argus som hade en del förbehåll mot uppsättningen, var gripen av Schildts strindbergska text: "... Schildt har sprängt sina gränser och gripit framåt; allt oväsentligt är bortbränt."
 |
| Albert Nycop (1877-1946) var verksam både i Sverige och Finland under sin karriär. Svenska Teaterns arkiv, detalj. SLS. CC-BY. |
Överste Toll, dvs, Albert Nycop verkar ha varit mer uppskattad i Sverige där han studerat scenkonst, än i Finland. Pressen har påpekade inte sällan att han inte passade i olika roller eller spelade stelt, ihåligt eller tråkigt. Nycop var tydligen inte så bra på att ta negativ kritik heller. Den andra rollen spelades av en ung Göta Grönholm (1898-1970). Tidigare hade hon spelat Julia.
 |
| Fest på teatern. Arna och Göta delade på rollen som Julia. Året var 1923 och byxor var inte något kvinnor klädde sig i (utom på teatern) Veckans krönika. Nationalbiblioket. |
Galgmannen blev ändå något av ett genombrott för Göta. Hon fick beröm i recensionerna för sin prestation och beskrevs som självfull och en konstnärinna av stora mått. Följande säsong fortsatte hon att spela mot Nycop i en pjäs av Jarl Hemmer, Med ödet ombord. Igen fick Nycop sämre recensioner, medan Göta höjdes till skyarna.
 |
| Nationalbiblioteket. |
 |
| Illustration ur Garm 1.2.1925. Nationalbiblioteket. |
Följande uppsättning, Bernard Shaws Jeanne d'Arc, gjorde sedan Göta Grönholm till en stjärna. Med tanke på det är det synd att det inte verkar finnas några porträtt av henne i teaterns arkiv och jag har fått jaga bilder i tidningsarkivet.
 |
| Igen fick Göta klä sig i byxor som Jeanne d'Arc. Kanske gav det henne extra frihet att hon hade ett personligt, snarare än bildskönt, utseende? Nationalbiblioteket. |
 |
| Ur Våra Kvinnor 1925. Nationalbiblioteket. |
Vart försvann då den skådespelande professorsdottern Göta Grönholm? Hon reste till Sverige och bildade där familj med den också finskbördige arkitekten Gunnar Hoving. Först arbetade Göta i Helsingborg och senare i Göteborg. Hon jobbade vid Svenskis under en period då man redan under Nicken Rönngrens ledning börjat införa finlandssvenskan som scenspråk, vilket innebar att hon under den första tiden i Sverige jobbade hårt med att träna bort detta "sjungande."
 |
| Bild ur Allas Krönika 1933. Nationalbiblioteket. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar