Olika som bär

I går samlade jag mig äntligen för att lyssna på Barbro Björkfelts radioprogram om Stella. Det har nu gått över ett år sedan hon dog. Sorgen kommer och går, ändrar form och skepnad. Att höra henne tala var både underbart och tungt. Tyngst var det att höra ett klipp ur den sista intervjun hon gav, den brutna rösten skar djupt i hjärtat.

Jag kom att tänka på denna bild hon ritat. Max berättar i programmet om hennes bilder, men de finns just inte att beskåda någonstans, så jag tänkte jag kan lägga upp den här. Det finns massor av dem och de fångar ofta känslor på kornet, som hon kände, som jag kan känna, inför hur förbannat orättvist allt var. Hon ritade på små lappar som låg överallt.

Det är spännande med systrar, hur lika man kan vara. Och ändå så olika.