Bubblor är BS

Filosof Ville Lähde var i veckan inbjuden gäst i ett av mina favoritprogram, Aristoteleen kantapää. Den röda tråden i programserien, vars namn kunde översättas till Aristoteles häl, är det finska språket, men ämnet behandlas mycket brett och många olika experter inom humaniora och andra vetenskaper har intervjuats under årens gång. Ämnet nu var den offentliga debatten under 2015. Lähde fick utse bland annat årets fintare och hans val var ganska modigt.

Det var bra analys Lähde kom med, tyckte jag. Han betonade att debatt hör till demokratin, den är ett oumbärligt element. En del av intervjun handlade om de s k bubblorna, som blivit ett slagträ i debatten. Det handlar om att ogiltigförklara andras åsikter, kunskap och erfarenheter, när det man i själva verket gör är att sluta lyssna. Symtomatiskt stals hela begreppet från en användning inom den "rödgröna bubblan", där det ursprungligen just handlade om en insikt och ett accepterande av att det finns mångfald, till en användning där man förnekar detta och anser bubblor vara frånkopplade den "riktiga verkligheten" - som då förstås är definierad utgående helt från talarens horisont av absolut "sanning". Komikern Ilkka Kivi beskriver detta mycket bra i sin blogg.

Hela tankefiguren med två ytterligheter är högst problematisk och som också Anu Koivunen påpekat i verkligheten en renodlad fint för att sätta stopp på debatten. Det är naturligtvis besläktat med krisretoriken. En skala med två ytterligheter. Inget annat. Dessutom är båda ytterligheterna i vissa uttalanden på något sätt lika långt från en sanning eller gyllene medelväg. Man frågar sig vem som är värdenihilist här ...

När beslutsfattare manar till besinning i debatten, låter de i praktiken påskina att konsensus betyder att man måste foga sig till regeringens linje och tolkning av verkligheten som den enda sanna. Hela agendan, vad som överhuvudtaget kan diskuteras, är spikad, och all annan (egentlig) diskussion är förklarad som irrelevant och meningslös eftersom den förs från olika "bubblor", där man inte erkänner "verkligheten".

Faktaargument, som utgör ett verkligt hot för maktbruket, ignoreras eller dissas på ett flagrant sätt. Man är till och med färdig att offra den finansiering till forskning och innovation som är direkt kopplad till näringslivet, för att få tyst på bråkandet.

I själva verket är det ju alldeles tydligt att det är regeringen som inte kan diskutera. Forskningen och vetenskapen har också stämplats som en världsfrånvänd "bubbla" av lata professorer och värdelösa docenter som inte begriper något.

Men nu är det nu bara så, att debatten hör vårt samhälle till. "Bubblor" har det alltid funnits. Det kan man ju fundera på om man som beslutsfattare gör lite klokare i att också lyssna till de "bubblor", där man månar om källkritik och fakta och inte dömer allt i svartvitt. Åsikter är inte det samma som underbyggd kunskap. Debatten är något man måste värna om.

(Är oändligt tacksam för dem som har kunskap och orkar käbbla i tidningsspalter.)